En av tio känner sig långvarigt ensamma i vårt samhälle. Ett av fem barn saknar helt vänner någon gång under sin uppväxt. Alla upplever vi i något skede ensamhet i våra liv. Författarna Johanna Wahlgren och Madeleine de Jong vill att vi börjar prata mer öppet om den ofrivilliga ensamheten.
Det kan låta som ett övermäktigt projekt – att avstigmatisera ordet ensam. Men efter att ha lyssnat på författarna till boken “Du är inte ensam om att känna dig ensam. Få bättre relationer, nya vänner och lär dig hantera ensamhet” börjar man förstå att projektet är så mycket mer än en bok. De är faktiskt ute efter att förbättra samhället.
Ensamhet är lika farligt som rökning, och farligare än fetma och fysisk inaktivitet.
– Vi är på väg åt helt fel håll. Med våra föreläsningar vill vi ge kunskap och medvetenhet, säger Johanna Wahlgren.
– Forskning visar att då vi är ensamma mot vår vilja ökar risken för bland annat hjärtinfarkt, demens och stroke. Risken är dessutom högre för depression och ökad smärta. Ensamhet är lika farligt som rökning, och farligare än fetma och fysisk inaktivitet. Den är en tickande bomb mot vår folkhälsa, fortsätter Madeleine de Jong.
Man kan känna sig ensam med sina tankar tillsammans med andra om man sällan pratar om det som man själv upplever är viktigt
Förutom boken och föreläsningar som ska få igång en attitydförändring har författarna lanserat kortaskar för samtalslekar, så att man ska komma igång med samtal och kanske därmed också själv inse hur man tänker och känner. Den ena kortasken är tänkt för barn och unga, det andra för parförhållandet.
– Det är vanligt att man känner sig ensam i ett parförhållande. Man kan känna sig ensam med sina tankar tillsammans med andra om man sällan pratar om det som man själv upplever är viktigt, säger de Jong.
Just att känna att ingen riktigt delar ens tankar är startskottet för duons projekt. De lärde känna varandra genom sina söner och märkte snabbt att båda gick med tankar om varför psykisk ohälsa ökar. de Jong är i grunden socionom och Wahlgren ingenjör med lång erfarenhet av projektledning och personalansvar. När de väl fick kontakt gick det fort. De började jobba med boken bara några månader efter att de börjat planera sitt projekt. Den gavs ut ett knappt år senare, våren 2018.
De vill ge oss verktyg, men vill också påminna om vårt eget ansvar för oss själva. Det krävs ett visst mod att våga börja prata om ensamhet.
– En jättebra fråga för att utmana ensamheten och lära känna varandra bättre är “Berätta på vilket sätt har du känt dig ensam genom livet”. Om vi verkligen lyssnar växer människan som berättar och vår relation når ett djupare plan. Eftersom alla upplevt ensamhet någon gång i livet blir det lättare för andra att öppna sig när vi alla inser att vi har gemensamma erfarenheter, säger Wahlgren.
Vi borde lära barnen samtala. Det är jätteviktigt. Det är också viktigt att barn lär sig förstå sina känslor och får hjälp att se olika perspektiv.
Duon använder sig bland annat av forskning och samtalsmetodik i sitt arbete. Kortspelet för barn lägger de stor vikt vid.
– Vi borde lära barnen samtala. Det är jätteviktigt. Studier visar att den som upplevt ensamhet under sina tidiga barndomsår mer sannolikt upplever sig ensam senare i livet. Det är också viktigt att barn lär sig förstå sina känslor och får hjälp att se olika perspektiv.
Att känna sig ensam hör till livets olika skeden. När man till exempel flyttar till en ny ort för att studera eller för att börja ett nytt jobb kan man känna sig väldigt ensam. Detsamma gäller ofta vid skilsmässa eller när någon närstående avlidit eller blivit sjuk. Eller man själv blir sjuk. Det finns många exempel.
Ofrivillig ensamhet är ofta förknippad med skam. de Jong och Wahlgren vill att vi inser att vi alla är ensamma ibland och att det inte är något vi borde skämmas för. Istället borde vi tala mer om det. Skammen ger ofta med sig när man kan sätta ord på det man känner.
– Men det är inte alltid så lätt att prata om det man skäms för, säger de Jong.
En början kan vara att se till att man sitter vid ratten i sitt eget liv, inte som passagerare. Man ställer sig aktivt frågor som gäller självreflektion. Kanske jag själv utstrålar något som skrämmer bort andra? Vad kan det bero på?
Först gäller det att ringa in vad det är man saknar och vilken slags ensamhet man känner att man lider av.
– Först gäller det att ringa in vad det är man saknar och vilken slags ensamhet man känner att man lider av. Sedan försöker man framkalla en målbild över hur man vill att det ska vara.
Författarna besökte Karleby och Vasa i samband med projektet “i lag, tillsammans i Österbotten” i slutet på oktober.
Under inspirationskvällen i Karleby berättade de om hur ensamhet påverkar oss och hur vi tillsammans kan skapa ett inkluderande förhållningssätt i samhället. Det sistnämnda innebar också att åhörarna ibland fick samtala två eller tre tillsammans. Förutom öppningsfrågan om när man känt sig ensam diskuterade man också i mindre grupper ”På vilket sätt kan du bidra till ett mer medmänskligt och inkluderande samhälle?”.
– Vi är verkligen imponerade över den frivilliga verksamheten här och på vilket sätt ni byggt upp och jobbar för gemenskap och friskvård. Ni har kommit längre än oss i Sverige på det här planet, sa författarna när de under inspirationskvällen i Karleby gick runt bland lokala föreningar och bekantade sig med bland annat Folkhälsans och Marthornas verksamhet.
Projektet i laag, tillsammans i Österbotten är en gemensam satsning mot ofrivillig ensamhet på initiativ av Folkhälsans Förbund och Röda Korsets svenska distrikt i Österbotten. Projektet pågår under två år i Österbotten tillsammans med lokala föreningar, avdelningar och enskilda människor. Bakgrunden är att allt fler människor upplever sig ensamma och forskning visar att ofrivillig ensamhet är direkt skadligt för hälsan, medan gemenskap inverkar positivt på oss människor.
i laag strävar efter att skapa nya nätverk och inspirera till nya verksamheter. De gemensamma evenemangen kan se helt olika ut utgående från de lokala behoven och förutsättningarna i byarna och orterna i Österbotten. Projektledare är Maria Östman på Folkhälsans förbund och Lotta Böling på Röda Korset.
Startskottet i Karleby var inspirationskvällen där lokala föreningar deltog. En motsvarande föreläsning planeras i Karleby den 9 april med Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.
Text & foto: Harriet Jossfolk-Furu
Huvudbilden: Johanna Wahlgren, Lotta Böling, Maria Östman och Madeleine de Jong vill se en attitydförändring kring ensamhet och att vi tillsammans jobbar för mer gemensamma aktiviteter.
