Rose-Marie återvänder till sina barndomskvarter - Folkhälsan

27 september 2019

Rose-Marie återvänder till sina barndomskvarter

Att få komma och gå som man vill – i vetskapen om att det alltid finns trygghet runt omkring. Det är högst på listan när Rose-Marie Bonns, 78 beskriver sitt nya hem. För drygt två månader sedan flyttade hon in i Folkhälsanhuset Wasa.

Läs mer om att bo på Folkhälsan

– Man kan säga att jag är tillbaka på mammas gata igen. Ett stenkast härifrån, på Rådhusgatan 42, är jag uppväxt. Det är så många fina minnen som kommer tillbaka när jag går längs samma gator igen, berättar Rose-Marie Bonns, 78.

Nu bor hon på Folkhälsanhuset i Vasa, i en rymlig och ljus tvåa med stort badrum och kokvrå. 

– Via vänner hörde jag att det fanns en bostad ledig här, som dessutom var anpassad för synskadade, så jag hörde av mig till mina söner och bad dem komma med på en visning. Och vi blev alla lika förtjusta!

De sista åren i egnahemshuset i Solf var härliga sommartid, men den försämrade synen, hjärtat och de reumatiska besvären gjorde vardagen allt svårare under vintern. I synnerhet sedan Rose-Marie blev änka för fem år sedan. 

Det är klart att det är sorgligt och gör ont när alla minnen ska gås igenom och allt ska säljas.

– Man försöker ju alltid klara sig själv så långt det bara går och man kämpar på, men någon gång kommer ju gränsen emot. Och jag tror att jag flyttade i helt rätt tid. Ett helt nytt liv har ju öppnats för mig nu! Jag trivs så otroligt bra här i min nya lägenhet. 

– Vi hann bo nästan 50 år i Solf, på gården som vi byggde tillsammans, min man och jag. Det är klart att det är sorgligt och gör ont när alla minnen ska gås igenom och allt ska säljas. Det är inte heller alldeles lätt att flytta från ett stort hus till en så här liten lägenhet. Det är så många saker och möbler som ska väljas bort.


Folkhälsanhuset i Vasa har ett mycket centralt läge och kombinerar boende för äldre med service och hälsofrämjande aktiviteter för alla åldersgrupper. Målet är att skapa mötesplatser för olika generationer. På bottenvåningen finns också en restaurang som serverar lunch varje vardag klockan 11–13.

– Det roliga är att jag har hittat så många gamla vänner som jag har gått med förr när jag bodde inne i stan som liten flicka. Och samtidigt har jag fått många nya vänner. Min 95-åriga granne är ett riktigt energiknippe när vi möts i korridoren. Jag har en aktiv vardag och mina söner brukar skratta när de ser min fullspäckade kalender. Tiden räcker knappt till!

Rose-Maries lägenhet är anpassad för synskadade. Det betyder bland annat att badrummet är större och spisen i köket har extra trygghetsfunktioner.

– Jag har haft problem med synen på grund av försämringar i gula fläcken. Men jag försöker att inte göra det till ett stort problem. När jag inte ser knapparna när jag ska väga frukt i affären ber jag om hjälp. Folk är oftast vänligt inställda när jag kommer med den vita käppen. 

Mina söner brukar skratta när de ser min fullspäckade kalender. Tiden räcker knappt till!

Här i Folkhälsanhuset får hon hjälp med mediciner, färdtjänst och andra mindre vardagssysslor.

– Det känns tryggt att veta att här finns hjälp att få, samtidigt som jag får komma och gå som jag vill. Jag har ett trygghetslarm som dagtid går till personalen i huset och som kvällstid och helger går till en annan firma. Då vet jag att det ändå finns hjälp att få om något skulle hända. 


Vill du veta mer om Folkhälsanhuset i Vasa?

Här kan du läsa mer.