På Seniorhemmet i Folkhälsanhuset i Brunakärr får invånarna hjälp och stöd med allt de behöver. I en överraskningsgranskning som Helsingfors stad gjorde i slutet av juni fick vården på grupphemmen gott betyg.
Seniorhemmet ligger centralt i Helsingfors men ändå nära till naturen. Hemmet har tre våningar: på Eken bor 13 personer som behöver omvårdnad dygnet runt och på Rönnen 13 personer med minnessjukdom. På Björken finns 12 platser för personer som har minnessjukdom och av dem är fyra intervallplatser.
I slutet av juni 2019 granskade staden Seniorhemmet i form av ett överraskningsbesök. Auditeringen var mycket detaljerad och resultatet gott.
”Grupphemmen på Folkhälsans Seniorhem är helt igenom prydliga och man lever en gemensam vardag så att man lyssnar på de boende. Vårdpersonalen är engagerad. Speciellt god standard håller vårdplanerna för grupphemmens invånare samt personalens RAI-kunnande”, framgår det av rapporten.
RAI (Resident Assessment Instrument) är ett standardiserat verktyg som administreras av Institutet för hälsa och välfärd (THL) för informationsinsamling och observationer. RAI-instrumentet används bland annat för att bedöma klientens servicebehov, upprätta vård-, rehabiliterings- och serviceplaner samt följa upp servicekvaliteten och verksamhetsresultaten.
– Staden granskar oss verkligen noga i fråga om myndighetskrav och de kvalitetskrav som ställts vid upphandlingen, säger Kira Exell-Paakki, chef för boende och socialservice på Folkhälsan.
Gun-Britt Aminoffs 96-åriga mamma bodde tidigare på Majblomman i Brunakärr, men sedan ett drygt år tillbaka bor hon på Rönnen i Seniorhemmet.
– Mamma är nästan blind, och sedan min pappa dog 2014 så var hon också ganska ensam i lägenheten. Sedan började hon bli lite förvirrad och då insåg jag att det börjar bli lite farligt att bo ensam, säger Aminoff.
Aminoff och hennes mamma hade tillsammans diskuterat att när mamma inte längre riktigt orkar sköta sig själv så skulle det vara en lösning att flytta till Seniorhemmet.
– Så hon var själv väldigt positivt inställd. Och jag har varit jättenöjd med allting.
Till en början förstod mamma inte alla gånger riktigt var hon var.
– Det var jobbigt för mig och för henne. Men hon anpassade sig väldigt bra. Första tiden då vi kom hit togs hon emot så otroligt fint, minns Aminoff.
– Man såg henne, man hörde henne, man märkte henne. Speciellt vissa av vårdarna är otroligt fina, i synnerhet de lite äldre som har varit länge med. De har liksom lärt sig att bemöta de gamla på ett fint sätt.
– Det bästa med det här stället, både för mig och mamma, är att hon är trygg här. Hon kände sig otrygg hemma, så det blev en otrolig trygghet för henne att komma hit.
Personalen har Gun-Britt Aminoff absolut inget att klaga på.
– En del är kanske lite unga och oerfarna ibland, men de har ju alltid någon som är lite äldre med sig och kan handleda. Jag har aldrig märkt någon som helst vanvård.
– Det sämsta jag har att säga om nuläget är att mamma är klarast i huvudet av dem på avdelningen. Jag tror att mamma hade byggt upp en bild åt sig att nu ska hon få sällskap – så att hon inte fått de samtalspartner hon tänkt sig har varit en liten besvikelse. Men det har ju inget med vården att göra.
Aminoff känner att hon blir hörd och väl bemött av personalen och kan ringa när som helst om hon undrar över något.
– Mammas egenvårdare pratar gärna med mig när jag kommer, och tar ibland kontakt själv. Men det har inte just funnits anledning för dem att ta kontakt eftersom mamma har varit i någotsånär gott skick.
Du känner att du och din mamma kan lita på omvårdnaden?
– Absolut. Och när vi har diskuterat med personalen så att mamma har varit med, så har de varit mycket noga med att hålla mamma med i diskussionen: mamma har inte diskuterats över huvudet på henne. Det tycker jag är fint, för annat vore förnedrande. När mamma är med är det alltid mycket korrekt.
Gun-Britt Aminoff uppskattar att personalen tar invånarna ut i mån av möjlighet, och ordnar andra aktiviteter.
– Det som jag tycker är så trevligt är att de ordnar fester. De har ätit kräftor och haft sommarfest, julfest, vårfest... Och alla frivilliga som ställer upp – det är till exempel en person som kommer och spelar piano varje fredag, mamma tycker så hemskt mycket om henne, de sjunger gamla sånger tillsammans.
Aminoff upplever också att det finns tillräckligt med personal på hemmet. Själv besöker hon mamma flera gånger i veckan, bland annat för att gå och äta någon annanstans än på hemmet så att mamma ska komma i kontakt med människor som hon kan prata med.
– Jag är jättenöjd.
