Huset där alla trivs fyller 20: Minns att fira också i det nya normala!

 Folk brukar fråga om jag trivs. Om jag inte trivdes skulle jag ju flytta bort! Många förstår sig inte på den här boendeformen. Vissa frågar mig om jag får gå ut!

85-åriga Bjarne Hemming är en av invånarna som varit med sedan starten. I dag gick han ner till restaurangen för att smaka på jubileumstårtan.

– Jag har trivts bra. Jag flyttade jag hit för 20 år sedan efter att min fru dött och huset kändes för stort. Folk brukar fråga om jag trivs. Om jag inte trivdes skulle jag ju flytta bort! Många förstår sig inte på den här boendeformen. Vissa frågar mig om jag får gå ut, skrattar han.

Då måste Hemming förklara att han bor i ett helt vanligt våningshus i egen lägenhet.

– Eller det är ju bättre, för här finns kurser och aktiviteter i samma huskomplex och både butiken och kommunalgården är här bredvid. 

Hemming brukar stavgå en till två kilometer per dag och två gånger i veckan går han på morgonsim och bastu i husets bassäng med några andra invånare.

– Jag har ju varit här sedan starten och sitter i fastighetsbolagets styrelse. De kallar mig för hustomten för jag brukar hjälpa folk att byta lampor och fixa köksmaskiner.

Dessutom städar, bykar och handlar han själv och gör sin egen mat. Numera behärskar han också videosamtal på Zoom.

– Aj modern man, tycker du det? skrattar han.

Artikeln fortsätter efter bilderna.

Folkhälsanhuset i Smedsby i Korsholm stod klart i oktober 2000 och blev därmed det andra i ordningen av de många Folkhälsanhus som rests runt om i Svenskfinland. Huset rymmer också Korsholms kommuns verksamhet Seniorpunkten som ordnar gott om aktiviteter för personer över 65. Dessutom en mycket proffsig rehabiliteringsavdelning med bland annat fysio- och ergoterapi. I bassängen ordnar Folkhälsan också många simkurser för personer i olika åldrar. 

Husets resraurang är just nu stängd för utomstående, men de som bor självständigt i husets lägenheter får förstås äta där. Under hösten har köket dessutom ordnat kaffestunder och bjudit lägenhetsinvånarna på något extra gott i matsalen varje tisdag och fredag. Personalen äter på sina rum.

– Man börjar ju uppskatta det lilla i vardagen! Vi är som en familj här – personalen och invånarna. Vi bryr oss verkligen om varandra och vi börjar nog fundera om det går en dag utan att någon viss person synts till. Jag tror invånarna är lika glada att se oss som vi är att se dem. Då nån är på dåligt humör brukar vi sjunga lite för dem, säger Ann-Catrine Edfelt har jobbat i köket, husets hjärta, sedan starten.

När det gäller de som bor i husets grupphem med dygnet-runt-vård har de personalen försökt vara extra kreativa och bjuda på det där lilla extra när alla inte kan träffa sina anhöriga. Ofta bärs det upp äppel- eller Bostonkaka. En av kockarna brukar vanligtvis ibland gå upp till grupphemmet för att tillreda maten för de äldre på plats. Doften av mat gör gott för de äldres trivsel och matlust.  

– De brukar få rulla köttbullar och vara med och förbereda maten om de vill. Det faller bort nu på grund av restriktionerna och vi saknar det alla, säger Edfelt. 

Anki Edfelt, Camilla Granberg, Mikaela Friberg och Maria Österberg jobbar i restaurangköket.

Invånarna får också möjlighet att delta i sittdans och gymnastik virtuellt. 

– I dag ska vi för första gången testa virtuell högläsning genom skärm på våra grupphem med hjälp av en frivillig. De äldre tycker om att lyssna på äldre berättelser, det blir kanske Astrid Lindgren. Gamla svartvita filmer och allt med djur brukar också intressera dem. Många har ju haft djur här, säger Britt-Marie Hautanen som är enhetschef på grupphemmet.

Huset tycks ha en kraft att föra ihop människor med varandra.

– Vissa kommer man ju närmare än de andra. Här fanns en man som inte hade egna barnbarn som blev som en morfar för mig. Han kom ofta med lördagsgodis åt oss i köket och gav oss en julljusstake som han själv svarvat . Han finns fortfarande med oss i minnet, säger Edfelt.

 Grisljustaken hade mannen svarvat själv i husets populära snickarverkstad.

– En kvinna kommer ofta in och önskar beställa min mammas goda skepparlimpa. Vi bakar och skivar upp den färdigt åt henne, säger Edfelt.

 Stavgång i grupp piggar upp

En frisk gruppaktivitet som inte lider av pandemin är de olika stavgångsgrupperna, för kvinnor, män och blandat, som varje vecka samlas utanför huset för att gå tillsammans. Här är fler välkomna med också.

– När den värsta coronakrisen är över hoppas vi kunna börja ordna flera motionsgrupper för både barn och vuxna i huset, säger Susanne West, verksamhetsledare för föreningen Folkhälsan i Korsholm.

West är en spindel i nätet som koordinerar mängder av hälsofrämjande verksamhet i huset. Dessutom gör hon blodtrycksmätningar och hjälper invånarna och besökare med att fylla i blanketter, söka bidrag och skriva kondoleanser.

– Det är just nu en rätt lång kö till lägenheterna i huset. Folk vill gärna flytta hit, säger West.

Det har ordnats massor av aktiviteter i huset under de första 20 åren. Vid öppningen ordnades populära Bingolotto-kvällar framför tv:n tillsammans med programledaren Katta Svenfelt. Bingokvällarna har fortsatt, dock utan tv-programmet. Det ordnades tidigt också dansskola med mogendans och för vuxna, kaféträffar som erbjöd social samvaro och träffar för närståendevårdare.

– Många av de här träffarna lever vidare än i dag, med paus nu under coronapandemin, säger Ann-Charlotte Willför som arbetade som koordinator för det hälsofrämjande arbetet för äldre och närståendevårdare på Folkhälsans förbund när huset blev klart 2000.

I dag är Willför ordförande för Folkhälsans förening i Korsholm.

Vi vill erbjuda möten över generationsgränserna bl.a genom att man bakar, kokar och handarbetar tillsammans. Eller varför inte att äldre läser för yngre 

Och utvecklingen fortsätter. Huset har under året bjudit in till mycket populära Fråga doktorn-föreläsningar med inbjudna läkare som föreläst om olika sjukdomar och hur man kan vårda dem. Föreläsningarna, som ordnats i samarbete med Korsholms pensionärsförening, hann börja i september men pausades för några veckor sedan när coronaläget intensifierades.

– Vi hoppas vi får komma igång igen. Annars får vi fundera om man borde ordna dem virtuellt istället, säger Willför.

– Vi har stor framtidstro och vill utveckla det hälsofrämjande arbetet både när det gäller barn, ungdomar, vuxna och äldre. Vi vill erbjuda möten över generationsgränserna bl.a genom att man bakar, kokar och handarbetar tillsammans. Eller varför inte att äldre läser för yngre och därmed minska klyftorna mellan generationerna, säger Susanne West.