Isa Stenberg var bara 19 år när hon fick i uppdrag att starta upp en mentalhygienisk rådgivningsbyrå i Mariehamn, år 1957, den första i sitt slag på Åland. - Hur var det möjligt, jag var ju knappt 19 år då? undrar Stenberg.
Isa Stenberg är 82 år och bor i Folkhälsans Allaktivitetshus i Mariehamn. År 2020 flyttade hon från Lappträsk till Mariehamn.
– Jag grävde i mina kappsäckar från flytten och hittade ett urklipp från Ålandstidningen år 1957 och där stod det att jag startade upp byrån. Hur var det möjligt, jag var ju knappt 19 år då?
Stenberg säger att hon inte förstår hur hon vågade. Under sommaren hade hon praktiserat på Grelsby sjukhus.
– Sjukvårdsledningen och personalen tyckte att jag var lämpad för det här pionjärarbetet.
Hon var fortfarande studerande på Svenska social- och högskolan och minns att även Claes Andersson som var läkarstuderande och blivande psykoanalytikern Gunnel Cavonius-Wrede som studerade psykologi, kom till Åland och bidrog med sina sakkunskaper.
– Gunnel Cavonius-Wrede anslöts till den mentalhygieniska rådgivningsbyrån på konsultbasis. På den tiden var det svårt att få kompetent personal med behörig examen till Åland. Mariehamns stadsläkare Koch var ansvarig för verksamheten, berättar Stenberg.
– Jag hade bästa tänkbara stöd av landskaps-barnmorskan Maj-Lis ”Blomman” Blom. Vi åkte land och rike runt i den åländska skärgården och letade upp föräldrar till handikappade barn. Vi kunde erbjuda dem som behövde hjälp och vård, om föräldrarna gick med på det.
Uppgiften var att informera och upplysa föräldrarna om vilken form av stöd de kunde få och vad som var bäst för barnen och deras framtid.
– Tanken var att avlasta föräldrarna i deras tunga arbete med barnen. På den tiden gömde man undan sina barn och skämdes för dem, om de hade något handikapp av det ena eller andra slaget.
Tio år senare, efter flera år av utlandsvistelser befinner sig Isa Stenberg i Helsingfors och har på grund av sina språkkunskaper anställts på Folkhälsans forskningsinstitut Minerva.
– Den genetiska forskningen leddes av doktor Aldur Eriksson som var uppvuxen i Geta på Åland. Professor Henrik Forsius som var ögonläkare vid Uleåborgs universitet, deltog också.
Isa Stenberg följde med på en forskningsresa till Sevettijärvi i Lappland dit man hade flyttat 124 skoltsamer på grund av kriget från Kolahalvön. Skolterna är ortodoxa och de hade en egen skola.
– Jag assisterade i de oftalmologiska undersökningarna men gjorde också självständiga sociologiska undersökningar. De berörde nutritionen, födan, maten, sexuallivet, partnerskap och barnbegränsningen. Vi medförde ett eget fältlaboratorium med en anställd laborant som skötte provtagningen.
Stenberg berättar att de genetiska undersökningarna ansågs revolutionerande och banbrytande.
– Blodproven skickades med flyg från Rovaniemi till London. Resultaten publicerades i medicinska och vetenskapliga journaler.
Bilden: Isa Stenberg med sin man Lars Birger Blomqvist.
Skoltsamernas blodgrupp stämde inte överens med de blodgrupper som eskimåer och andra ursprungsbefolkningar hade och som man antagit att skoltsamerna borde haft gemensamt ursprung med.
– Teorin var att skoltsamerna hade överlevt istiden i en dal. Den teorin publicerades i en internationell medicinsk journal. Men hur det sedan gick med den teorins trovärdighet vet jag inte.
Ett annat intressant fenomen var att barnens blodgrupper inte stämde överens med deras fäder.
– Vilket skulle tyda på att parbildningen och familjekonstellationerna var rätt så okonventionella från vårt perspektiv sett.
Invånarna i Folkhälsans hus i Mariehamn firade Folkhälsans födelsedag den 16 mars tillsammans med en god lunch. Isa Stenberg hade tänkt berätta för de andra om det som vi skrivit om här. Men hon glömde sina anteckningar i sin lägenhet.
– Istället läste jag högt ur minnet Lars Huldéns dikt ”Man ska fara”, berättar hon.
Stenberg tog kontakt med Folkhälsans huvudkontor i Helsingfors och mejlade talet som hon glömt i sin lägenhet. Den texten blev sedan bakgrunden till en intervju med Isa Stenberg och den här artikeln.
Bilden högst uppe är inte direkt relaterad till artikeln. Bilden är från Folkhälsans cp-avdelning på 1950-talet i Helsingfors.
Text: Tomas von Martens
