Svenskt språk och kultur i finskspråkig omgivning - Folkhälsan

20 december 2021

Svenskt språk och kultur i finskspråkig omgivning

Folkhälsans två nyaste daghem ligger i Kouvola. Lekis i Kuusankoski och Villekulla i Valkeala blev en del av Folkhälsans daghemsnätverk i september 2020. Med hjälp av bland annat sina daghem vill Folkhälsan erbjuda svenskspråkiga rum på språköar – orter med en levande finlandssvensk kultur i en finskspråkig omgivning.

Läs mer om Folkhälsans daghem

På Folkhälsan Lekis i Kuusankoski, Kouvola, sitter Leo, Rene och Åsa och spelar ett spel, som enligt dem ”inte är svårt alls”. De berättar vad de gör en vanlig dag på Lekis: 

– Leka, vara ute, vila i det där rummet, äta, leka, äta mellanmål...Alltid när det är ledig dag är vi hemma. Och på sommarlovet.

 

Lekis är ett svenskspråkigt daghem i en mycket finsk omgivning. Av de 23 barnen kommer cirka hälften från helt finskspråkiga familjer. Pedagogerna talar svenska sinsemellan och med barnen, men har en mjuk pedagogik kring språket. De använder hela kroppen för att uttrycka sig och talar först båda språken med nya barn. När barnet känner sig tryggt minskar de stegvis användningen av finska.  

 

Enhetschef Eeva Lavonen har jobbat på Lekis sedan år 2000.

– Jag har själv finska som modersmål och ville slå två flugor i en smäll: jobba på daghem och få ett språk till. Därför valde jag i tiden Lekis, och jag är supernöjd. Arbetsplatsen är viktig. Här trivs man och får förverkliga sig. Hjärtat är med, säger hon.

Förändring – men en bra sådan

Folkhälsan övertog daghemmet 1.9 2020, och då kom Lekis med i Folkhälsans familj, säger Eeva.

– Förändringen har bara fört positiva saker med sig. Tidigare var vi ett privat daghem, och man kände sig ibland litet ensam. Nu får vi stöd från andra enheter, och jag har en egen förman. Här finns trygghet och kunnande. Folkhälsan är en stor organisation, här finns hjälp att få vad saken än gäller, till exempel IT. Det var en stor förändring, men det känns bara bra.

 

Mamma Emmi Heikkinen har kommit för att hämta sin son Ilmari. Hon har bara gott att säga om Lekis.

– Det är ett fantastiskt ställe där varje barn uppmärksammas individuellt. Alla får blomma, men ändå lära sig att fungera i grupp.

Familjen har flyttat till Kuusankoski, och då de inte har egna nätverk på orten spelar daghemmet och pedagogerna där en viktig roll i deras liv.

– Kronan på verket är det svenska språket och kulturen, som barnen får halvt omedvetet via leken. I vår familj tycker vi det är viktigt att kunna röra sig i olika kulturer. Vi är enspråkigt finska i familjen, och det här är ett tillägg till vad vi kan erbjuda.

I Villekulla bekantar man sig med svenskan

Folkhälsans andra daghem i Kouvola, Villekulla, öppnade sina dörrar i september 2020. Det är ett större daghem, med fyra avdelningar och 78 barn. Barnen på daghemmet är alla finskspråkiga, men  daghemmets verksamhet är språkberikad. Åtminstone en person bland de vuxna i varje grupp talar en god svenska, och uppmuntras att tala svenska när det passar – eller fast hela tiden.

 

– På det sättet blir språket litet bekant till exempel vid matbordet och i de andra situationerna under dagen. Vi säger God morgon när barnen kommer, så blir det en liten språkdusch för hela familjen. Vi läser också sagor och rim och ramsor på svenska, berättar enhetschef Tarja Mäkinen.

Målet är att så småningom utvidga användningen av svenska, så daghemmet senare får en språkbadsgrupp.

– Vi har fått mycket stöd från Folkhälsan, bland annat med material och utbildningar. Johanna Sallinen, som är sakkunnig i språkutvecklande verksamhet på Folkhälsan, har hjälpt oss mycket i arbetet med det svenska inslaget. Härnäst ska hon komma och delta i ett föräldramöte. Vi tar ett steg i taget, allt behöver inte hända på en gång. 

Barnen talar helst finska, åtminstone än så länge, men rabblar glatt ”Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag” och kan räkna långt på svenska. Förutom på svenskan satsar daghemmet mycket på rörelseglädje och utomhusvistelse.

 

– Jooo, jublar förskolebarnen, och hinner knappt ta på sig sina jackor, när vi frågar om de vill visa oss gården.

 

Text: Johanna Savander
Foto: Jonas Jernström