Sjukfrånvaro och förtidspension på grund av mental hälsa är vanligt bland anhörigvårdare, visar en ny studie från Folkhälsans forskningscentrum. Påfrestningarna som anhörigvård för med sig innebär en förhöjd risk för psykiska störningar, vilket i sin tur har negativa effekter på arbetslivet och livet i allmänhet.
Den som tar hand om en annan person som inte klarar vardagen självständigt på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom kallas anhörigvårdare. De här vårdgivarna ansvarar ofta för den största delen av den vården för av sin anhöriga och dennes vardagliga behov. Många anhörigvårdare är i arbetsför ålder och är samtidigt aktiva i arbetslivet.
De största skillnaderna observerades i depression, ångest och stressrelaterade störningar.
På grund av den demografiska utvecklingen, en åldrande befolkning och ökad förväntad livslängd, ökar också behovet av familjeomsorg och anhörigvård. Det förväntas därför att en ökande andel av de arbetande vuxna kommer att ta sig an anhörigvårdaruppgifter inom en snar framtid. Det här understryker vikten av att ta hand om dem som i sin tur tar hand om sina nära och kära.
– Att hitta lösningar som möjliggör att kombinera anhörigvård och arbetsliv kommer att bli avgörande med tanke på att antalet vårdgivare som behövs ökar och samtidigt strävar samhället efter längre arbetskarriärer, konstaterar docent Tuija Mikkola, studiens ledande forskare.
För att undersöka anhörigvårdarnas mående i Finland att kvantifierade en studie vid FHRC sjukfrånvaro och förtidspension bland anhörigvårdare i högintensiva vårdsituationer och jämförde dessa med en kontrollgrupp. Studien omfattade alla individer i Finland som hade fått vårdbidrag och samtidigt var tillgängliga för arbetsmarknaden 2012, upp till 16 892 personer. Dessa jämfördes med en kontrollgrupp på 35 371 personer. Jämförelsen har gjorts utifrån antalet sjukfrånvarodagar och förtidspensionsdagar (SADP) insamlade från nationella register för tiden 2012–2017. De relaterade diagnoserna som orsakade SADP redovisades också.
I analysen hade 40,9 % av anhörigvårdarna och 39,5 % av kontrollgruppen minst en sjukfrånvaro. 6,1 % av anhörigvårdarna och 4,7 % av kontrollgruppen fick sjukpension. Vid jämförelse av det genomsnittliga årliga antalet SADP-dagar var anhörigvårdarna frånvarande under 23,2 dagar i genomsnitt och kontrollgruppen var borta 18,5 dagar i genomsnitt. I medeltal 7,2 SADP-dagar bland anhörigvårdarna och 4,0 SADP-dagar bland kontrollgruppen orsakades av psykiska störningar och problem med den mentala hälsan.
– Det mest intressanta fyndet var att antalet SADP-dagar orsakade av psykiska störningar var markant högre bland anhörigvårdarna än kontrollgruppen. Samtidigt observerade vi inga märkbara skillnader på grund av cancer, neurologiska, kardiovaskulära, luftvägs- eller muskel- och skelettsjukdomar. De största skillnaderna observerades i depression, ångest och stressrelaterade störningar, sammanfattar Mikkola.
Resultaten pekar på att anhörigvården i sig är påfrestande och utsätter vårdgivaren för en ökad risk för psykiska störningar, möjligen på grund av att bördan som utmaningen med att balansera arbetslivet med vården medför. Forskarna understryker vikten av att såväl arbetsgivare som hälso- och sjukvårdspersonal är medvetna om den här problematiken och vikten av att möjliggöra flexibla arbetsarrangemang och adekvata stödfunktioner för anhörigvårdarna, vilka också kunde tänkas minska bördan av att kombinera arbetsliv med anhörigvård.
Källa:
Mikkola TM, Mänty M, Kautiainen H, et al. J Epidemiol Community Health 2022; 76:580–585.
Simon Granroth, vetenskapskommunikatör
