En saga om syskonskap och annorlundaskap

Kungen och drottningen som har längtat efter barn får två tvillingflickor. Efter ett tag går det upp för alla att den ena prinsessan inte är helt vanlig. I sagan finns också landets ministrar som ser till att lagen följs. Förste presidentministern läser lagen och konstaterar att allt som hotar vanligheten i landet ska bort, och ministrarna bestämmer att kungaparet måste skicka bort det ena barnet.

Vi besöker Svenska Teatern under DuvTeaterns repetitioner några veckor före premiären. Ensemblen repeterar scenen där landets ministrar gör entré på scenen med sina ministerkäppar.

Koreografen Carl Knif repeterar hur ministrarna taktfullt ska hantera käpparna. Skådespelarna lyssnar, ställer många frågor och verkställer.

Regissören Mikaela Hasán går tillsammans med skådespelarna igenom scenen där systrarna växer upp, lär sig krypa, gå och busar med varandra som syskon gör.

Tvillingsystrarna spelade av Sophia Heikkilä och Karolina Karanen lär sig gå. I bakgrunden syns kungaparet spelat av Yvonne Heins och Roy Eriksson. Bilden är tagen under en repetition utan de rätta scenkostymerna eller rekvisita.

– Hur skulle det vara med en nospuss? föreslår Sophia Heikkilä som spelar tvillingsystern Estella.

– Det är lite annorlunda, skrattar Karolina Karanen som spelar systern Aurora.

– Hur brukade du göra när du var liten? frågar Mikaela Hasán och Karanen omfamnar milt sin motspelares axlar bakifrån.

Jag är verkligen imponerad av DuvTeaterns skådespelare och det har varit härligt att jobba med dem. Manuset har verkligen ett djup.

- Sophia Heikkilä

Just syskonskap är ett starkt tema genom hela pjäsen. Därtill tar pjäsen upp tematik som vanlighet eller ovanlighet och ställer frågan om det går att förändra gamla sätt och attityder.

Roy Eriksson spelar kungen i Det stora landskapet. Bilden är tagen under en repetition utan rätt rekvisita.

– Alla i arbetsgruppen har varit med i den kreativa processen att skriva manuset och sångtexterna. Många av de som står på scenen identifierar sig både som skådespelare och som författare. Vi har undersökt hur man kan berätta en historia och jobbat mycket med improvisation, säger Sanna Huldén, DuvTeaterns verksamhetsledare och regiassistent.

Berättar sin livshistoria

Musiken i kombination med den viktiga berättelsen och de skickliga berättarna får verkligen armhåren att resa sig. Att ensemblen tar sig an den den stora scenen känns viktigt och samtidigt självklart.

Det är första gången DuvTeatern på scenen lyfter upp hur det är att leva med en funktionsvariation. Huvuddelen av pjäsen är en saga – men den innehåller också en dokumentär del där skådespelaren Yvonne Heins berättar sin livshistoria. Hon har spelat med i DuvTeaterns produktioner i 18 år.

– När jag var liten fick jag för lite syre i huvudet. Det ska jag berätta om. Det blir en läxa som publiken får ta med sig hem, berättar Heins under en paus i repetitionerna.

Skådepelaren Karolina Karanen från DuvTeaten är glad över att pjäsen ska föras fram på Svenska Teaterns stora scen.

– Jag är inte alls nervös. Jag kan redan alla mina repliker utantill, säger Karanen.

Hennes drömpjäs att få spela i vore Disneys Frozen.

Svenska Teaterns skådespelare Sophia Heikkilä är mycket tagen över samarbetet med DuvTeatern.

– Jag är verkligen imponerad av DuvTeaterns skådespelare och det har varit härligt att jobba med dem. Manuset har verkligen ett djup. Jag har också lärt mig lite stödtecken i och med det här vilket är till nytta för mig också i privatlivet då min systers 4-åring talar med hjälp av stödtecken, säger Heikkilä.

Hon säger också att hon hoppas att publiken vågar skratta under pjäsen.

– Skådespelarna älskar att stå på scenen. De vill få publiken att skratta och beröras.

Satsning på tillgänglighet

Pjäsen som framförs på Svenska Teaterns stora scen mellan oktober och januari är ett stort samarbete mellan Svenska Teatern, DuvTeatern, Wegelius Kammarstråkar och musikgruppen Resonaarigroup som består av yrkesmusiker med funktionsvariationer.

Svenska Teatern har under sommaren byggt om delar av teatern så att den ska vara mer tillgänglig. Det har skapats fler åskådarplatser för personer som använder rullstol, och också skådespelartoaletterna har byggts om för att kunna användas med rullstol.

– Svenska Teatern har varit väldigt tillmötesgående och positiva under hela processen, säger Sanna Huldén.

DuvTeatern som nu firar 20-årsjubileum har utöver ensemblen också dramaklubbar för unga och vuxna med funktionsvariation. Nästa år planeras också en dramaklubb för barn.

Den 9.11 och 3.12 hålls föreställningssamtal i salongen direkt efter föreställningen tillsammans med ensemblen. Man är också välkommen att delta i samtalet om man sett föreställningen något annat datum. Den 10.1 ordnas teckentolkning till finlandssvenskt teckenspråk och 4.12 till finskt teckenspråk. Syntolkning på svenska ordnas 4.12 och 11.1. Pjäsintroduktionerna ordnas: 8.11, 9.11 på lätt svenska och 29.10 och 5.12 på selkosuomi.

Text och foto: Hanna Rundell
Huvudfotot: (av Karolina Karanen och Sophia Heikkilä): Valtteri Kantanen