Karin Storbacka: Fråga barnen hur de vill idrotta!

Nästan alla barn och unga deltar i något skede av sin uppväxttid i organiserad idrottsverksamhet. Nu när vi firar Barnrättsveckan bör vi därför även inom idrotten uppmärksamma och arbeta aktivt utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter. Hur gör vi barnens röster hörda inom idrotten? Hur kan de få större möjligheter att delta, säga sin åsikt och påverka? Ett barn är förresten enligt barnkonventionen varje människa under 18 år.

Vad innebär det att vara delaktig? Är det att vi frågar barn och unga om de tycker träningen är rolig? Så enkelt är det inte. Ordet delaktighet är ett brett begrepp som innebär allt från att vara en del i en aktivitet till att vilja och få vara med och påverka exempelvis idrottsverksamheten. Det handlar alltså om att få alla att känna att de är en del av gruppen och har en trygg plats i den.

Idrotten är traditionellt en relativt hierarkisk arena där tränaren säger vad som ska göras och barnen följer. Tränaren är en förebild som barnen ser upp till. Att byta linje och fråga vad barnen själva tycker och om de har några egna förslag kan till en början ge få kommentarer. För många barn är det en ny situation att bli tillfrågad om sin åsikt om idrotten. Därför kan det krävas att vi frågar flera gånger över tid innan vi får ta del av konkreta idéer. Pröva att fråga till exempel när vi ska träna, vad vi ska göra på träningen, hur vi ska värma upp och vilken tävling eller cup vi ska delta i. Kom ihåg att vuxnas roll inom idrotten är att vara närvarande, inte kontrollerande.

Barnkonventionen stöder tanken att vuxna, förutom att fråga och lyssna på barnens tankar och åsikter, också låter dem bestämma över verksamheten. Inom Folkhälsans och Mannerheims Barnskyddsförbunds projekt Trygga relationer inom idrott genomfördes en undersökning bland 1 300 barn och unga i årskurs 4–9 . Enligt undersökningen upplevde 85 procent av barnen att tränarna lyssnar på deras åsikter. Så många som en tredjedel av barnen upplevde ändå att deras åsikter inte hade någon inverkan på hur verksamheten genomfördes.

Vi måste alltså bli bättre på att låta barnen ha inflytande över sådant som påverkar dem. Visst, det ska ske inom rimliga gränser. Barns delaktighet handlar inte om att skapa kaos eller att träningarna mister sin struktur och mening. Samma sak gäller när vuxna fattar beslut som kommer att påverka barnen – till exempel vart laget eller gruppen far på match, cup eller tävling eller hur många gånger i veckan gruppen samlas för träning. I de bästa av situationer är barnen själva med och diskuterar och bestämmer. Om de vuxna fattar beslutet är det viktigt att komma ihåg att, för det första; fråga barnen om deras åsikt innan beslutet fattas, för det andra; berätta för barnen om de beslut som gjorts och för det tredje; förklara hur beslutet gjorts med tanke på vad som är bäst för gruppen som helhet. Till barnkonventionens grundläggande principer hör att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.

Barn kan inte lära sig delaktighet om vi inte visar dem förtroende och både uppmuntrar och utmanar barnen att komma med åsikter och önskemål. Både barn och vuxna har mycket att vinna på ökad delaktighet. En fungerande delaktighet skapar goda förutsättningar för både trivsel och ökat lärande.

Det vi känner att vi kan påverka gör oss också mer motiverade. Se till att hissa flaggan för Barnkonventions dag (20.11) och sätt genast igång med att låta barnen vara verkligt delaktiga.