Vilket varumärke vill du vara? Vikten av ständigt stöd

Den 18 januari ordnades den nationella Idrottsgalan i Finland. Förutom både nuvarande och tidigare professionella idrottare syntes skådespelare, artister, supportrar och andra idrottsaktörer och idrottsintresserade i rutan.

Sällan brukar olika galor hålla mig fastklistrad framför tv-rutan eftersom de ibland har en tendens att bestå av onödigt mycket ryggdunkande och eviga upprepningar av tidigare bravader. I år stannade jag däremot upp under sändningen av Idrottsgalan och lyssnade på de gripande historier som lyftes fram, där man pratade om hur mycket mer idrotten är än bara prestationer och att lyckas. Jag gillade också att barn och unga som sysslar med olika idrottsgrenar var med under prisutdelningarna. Kanske stod en kommande förebild för barn och unga på scenen, tillsammans med nuvarande idrottsprofiler och förebilder.

Idrottsgalor i alla former vimlar av förebilder för barn och unga, och även för vuxna. Barn och vuxna fäster inte enbart uppmärksamhet vid idrottarens prestation under tävling, utan en del lägger också märke till vad idrottaren säger i intervjuer, hur hen klär sig, var hen tränar och bor och med vem. Det mesta går dessutom att ta reda på genom att följa idrottaren på sociala medier. Om inte idrottaren själv delar med sig av sitt privatliv, finns det vanligen någon som kan gräva fram ”info” och dela med sig av i något diskussionsforum.

Jag tror att barn som ju numera växer upp med sociala medier och snabbt förändrande nyhetsflöden, hamnar förhålla sig till förebilder och sig själva på ett annat sätt än tidigare. När jag var tonåring kom mobiltelefonen in i bilden men att skicka sms och byta ringsignal störde mig inte särskilt i min omedvetna strävan efter att försöka reda ut vem jag är och vem jag vill vara.

Jag vet inte hur dagens barn och unga tänker men ungdomars uttryck på sociala medier har fått mig att fundera att unga idag inte har samma möjlighet att kunna reflektera över sin identitet – istället ska de kunna marknadsföra sig själva.

Vilket varumärke vill jag vara – i sociala medier, i skolan, på fritiden, inom idrotten och med tanke på kommande arbetsmöjligheter?

Min tanke färdas vidare till unga idrottare som tidigt slår igenom eller lyfts fram som blivande superstjärnor. Om du är riktigt duktig på det du gör gäller det att snabbt ”bli vuxen” och veta vem du är. Om du inte själv vet finns det en risk att någon annan bestämmer det åt dig. Förutom att träna smart och lyckas när det gäller, ska du kunna hantera media, skola, vänner och familj, hur du marknadsför dig och vad du gör på din fritid (om du har någon fritid). Ditt uppdrag är inte bara att göra det du älskar och som du är bra på utan du får också ta i beaktande att både barn och vuxna ser upp till dig och följer med allt du gör både som professionell och i ditt privatliv.

Det finns lysande exempel på unga som klarar av att axla det ansvar tidigt höga förväntningar kan innebära. Det finns på samma sätt många unga som på ett sunt sätt kan förhålla sig till livet på sociala medier och det faktiska livet där hemma, i skolan, på träning eller på fritiden. Det finns samtidigt de som känner stor press, upplever ständig stress och framför allt inte känner att de får det stöd de borde från alla i sin omgivning. De barn och unga – oberoende om de är nyblivna kändisar eller inte – som kan hantera omvärldens uttalade och outtalade krav klarar det för att de inte lämnas ensamma i vilken situation de än befinner sig i. För att de inte känner sig ensamma utan vid både motgångar och framgångar i livet har stöd av och möjlighet att prata med familj, förälder, lärare, tränare, vän eller annan förtrogen.

Under idrottsgalan utsågs årets idrottare. Skidåkaren Iivo Niskanen, som vann titeln, riktade i slutet av sitt tal ett tack framför allt till de som varit med honom även under de svåra år han upplevt i sin karriär. Jag tycker det är en betydelsefull poäng, att föra fram vikten av stöd och omtanke från vänner och familj i alla lägen, och det gäller både professionella idrottare och gemene ungdom som funderar på sin identitet, sitt varumärke eller vad man har för rykte. Som supporter, anhängare, nära vän eller familj är det bra att vara lyhörd inför de man står nära och förlåtande för de man hejar på. Ett alltid stödjande och uppmuntrande förhållningssätt kan generera flera trygga barn och unga och i det långa loppet kanske också flera idrottsproffs som inspirerar och fascinerar oss under idrottstävlingar och – galor.

Text: Karin Storbacka