Farsdag

Liisa Jungar: Ett jämställt föräldraskap

”Vilken härlig kille som bär sin baby i bärsele!”, tänkte jag och smålog på hållplatsen där jag väntade på bussen tillsammans med mannen som bar ett sovande knyte fastspänt på sitt bröst. Samtidigt insåg jag att jag antagligen inte hade tänkt samma tanke om babyn hade burits av sin mamma.

Info för föräldrar

Att vi, som i exemplet ovan, ofta tolkar pappors engagemang som något gulligt, istället för något en förälder helt enkelt gör, är ett vardagligt exempel på en kultur som upprätthåller tanken om pappor som ”andrahandsföräldrar”. Mammor förväntas per automatik ha koll på allt från dagistider till tandféns gåvoförråd medan pappor i större utsträckning får eller måste välja vilken papparoll de axlar. 

Varför är det så viktigt att lyfta fram fördelarna med jämställt föräldraskap i en farsdagskolumn? Jo, för att jämställt föräldraskap uttryckligen för med sig fördelar som gynnar hela familjen. Studier visar att barn mår bättre i familjer där barnet har en stark anknytning till båda eller alla sina föräldrar och där alla föräldrar är delaktiga i barnets vardag och omsorg*. En jämn arbetsfördelning kring barn och hem ökar chansen för att alla i familjen ska känna sig nöjda med familjelivet. Samtidigt vet vi att heterosexuella par i Finland fördelar ansvaret för hemmet rätt så jämnt tills de får sitt första barn då en ojämn fördelning av hushållsarbetet plötsligt triggas.** Vi vet också att den här ojämlikheten, tillsammans med frågor kring barnuppfostran och egen kontra gemensam tid, är de vanligaste orsakerna till gräl i parförhållandet. Ett jämställt föräldraskap ger också föräldrarna lika goda chanser att satsa på karriären vilket i längden även påverkar föräldrarnas pensioner. Således har arbetsfördelning under småbarnsåren långtgående följder. En färsk svensk studie visade också att ökningen av de sk. dubbeldagarna, dvs. de dagar som föräldrarna kan vara lediga samtidigt under det först året, ledde till förbättrad psykisk hälsa hos mammorna. Utöver allt detta visar föräldrarna genom sitt exempel att flickor och pojkar i vårt land har samma rättigheter och skyldigheter. Kort sagt gör ett mer jämlikt fördelat familjeansvar gott för barnet och alla föräldrar eller föräldrafigurer i barnets liv.

Jämställt betyder inte alltid att allt delas precis lika, men nog att båda föräldrarna ses som lika betydelsefulla och ges samma förutsättningar att skapa en nära relation till barnet.

Det finns fortfarande strukturer och övertygelser i vårt samhälle som bromsar jämställdhetsutvecklingen såväl inom familjen som ute på arbetsmarknaden. Men det finns även en politisk vilja att ändra på detta. I det nya regeringsprogrammet lyfts betydelsen av jämställt föräldraskap och en familjevänlig arbetskultur fram. Man vill komma åt de strukturella och kulturella hinder som leder till att pappor i vårt land inte utnyttjar sina föräldraledigheter och underlätta sammanjämkningen av arbete och familjeliv genom en reform av föräldraledigheterna. Att bättre beakta familjernas mångfald är också en viktig målsättning. En reform behövs eftersom vi av erfarenhet vet att enbart morötter inte räcker till för att rubba kulturen på arbetsplatserna och familjernas val och vanor. Fortsätter vi som förr trampar vi på i samma, gamla spår. Det är lätt att göra så som ens egna föräldrar gjorde, som alla andra gör eller att tänka “vad ska min chef också tycka om detta?”. Ett annat förslag till konkret förändring är att barn, som efter en skilsmässa, bor vecka-vecka hos sina föräldrar ska kunna ha två officiella adresser.  

Som föräldrar tar vi oss an och blir tilldelade olika roller och uppgifter och denna rollfördelning börjar redan innan barnet är fött.Barnavårdandet har starka anor av att vara en kvinnlig angelägenhet. Familjen går till mödrarådgivningen, får en moderskapsförpackning och får stöd av personal som till största delen är kvinnor. (Även denna farsdagskolumn skrivs av en kvinna!) Självfallet styr vår biologi rollfördelningen inom familjen under det tidiga föräldraskapet, men då barnet väl är fött och inte längre helammas har vi över sjutton år på oss att idka jämställt föräldraskap. Jämställt föräldraskap handlar alltså inte om en vilja att förneka vår biologi eller om att jämföra antalet blöjbyten som vi utfört. Istället handlar det om känslan av att båda föräldrarna i längden dragit sitt strå till stacken gällande tid, engagemang och arbetsbörda. Att föräldrarna upplever att de gjort medvetna val och haft lika goda möjligheter att finnas till både hemma och på arbetsmarknaden. Hur detta tar sig i uttryck i vardagen ser naturligtvis olika ut i alla familjer

Jag hoppas att vi i större utsträckning kan börja se det jämställda föräldraskapet som något som är värt att satsa på och investera i. Jämställt betyder inte alltid att allt delas precis lika, men nog att båda föräldrarna ses som lika betydelsefulla och ges samma förutsättningar att skapa en nära relation till barnet. Att ett jämställt föräldraskap är normen i samhället - inget märkvärdigt - det är det som är målet. 

Liisa Jungar

Skribenten är sakkunnig i föräldraskap och hälsa samt pedagogie magister och auktoriserad sexualrådgivare. Hon önskar alla pappor en glad farsdag och uppmuntrar dagis-, rådgivnings- och skolpersonal till att reflektera över vilken förälder de oftast väljer att kontakta då barnet kastat upp i dagissoffan, lärt sig säga “R” eller hållit ett fint föredrag inför hela klassen.

Plantin et al. 2007, idem 2011 och Herbert et al. 2012
 ** THL, Dare to Share OECD, 2016)