En tillräckligt god mentaliseringsförmåga gör det lättare för oss att reglera våra känslor samt möjliggör förståelse, medkänsla och ödmjukhet gentemot oss själva och andra. Då vi är reflektiva eller blir bemötta på ett reflektivt sätt skapar det en känsla av trygghet och stabilitet i våra relationer och möjliggör en god kommunikation familjemedlemmar emellan. Vi:

• försöker vara uppmärksamma på våra känslor och tankar
• reflekterar över hur känslorna påverkar oss
• blir mer medvetna om vad människorna omkring oss kan tänkas uppleva.

Mentaliseringsförmågan utvecklas i kontakten med en lyhörd vuxen. Redan i 4–5-års ålder kan de flesta barn:

• förstå att alla människor har en inre värld
• inse att vår inre värld styr vårt beteende
• ha förmågan att hålla både vår egna och andras inre värld i vårt medvetande.
• Förmågan utvecklas ända upp till 25-årsålder och kan fördjupas under hela livet.

För det mesta fungerar samspelet människor emellan smidigt men ibland uppstår missförstånd och konflikter. Då tappar vi förmågan att reflektera och ”tippar över” i icke-mentalisering, då sker ett så kallat mentaliseringssammanbrott. Det händer lätt i känslomässigt laddade situationer eller då stressen stiger. Vi agerar i stunden utan att klara av att reflektera kring det som händer. Att ”tippa över” är mänskligt och det händer oss alla. Trots att vi aldrig helt kan undvika mentaliseringssammanbrott kan vi träna upp förmågan.

Genom att bli mer medvetna om hur vårt och andras inre påverkar oss, blir vi bättre på att:

• identifiera vår ”tipping-point”
• lära känna igen de situationer som gör oss mer sårbara att ”tippa över”
• inse vikten av reparation

Att undvika konflikter och gräl in i det sista är inte ett tecken på fungerande samspel. Viktigare är att tillsammans kunna bearbeta och gå igenom gräl. Relationen stärks av att sprickorna som uppstått inte sopas under mattan utan repareras efteråt. Att återfå kontakten och reparera relationen är på den vuxnas ansvar. I reparationsarbetet ingår även att man som vuxen (oftast i efterhand) inser sina egna misstag, feltolkningar och onödigt häftiga reaktioner.

Trots att gräl och konflikter känns obehagliga i stunden lär vi oss genom dem något nytt om oss själva och andra. Känslan av försoning känns oftast som en skön lättnad. Via reparation stärks relationen då de inblandade blir hörda, sedda och känner sig värdefulla. Att ta ansvar, be om ursäkt och reparera konflikter leder till att relationen åter känns trygg.

Inom familjen upplever vi ofta starka känslor av olika slag. Familjen är som en arena där vi kan känna allt från gränslös kärlek till bottenlös sorg och besvikelse. Starka känslor gör oss mer sårbara och därför är förmågan att stanna upp och känna efter betydelsefull, särskilt för föräldrar. Medvetenheten om hur känslorna påverkar oss gör det också möjligt för oss att bemöta ett barn utgående från barnets behov. Det kan vara överraskande att inse att samspelet mellan föräldern och barnet ofta styrs mer av förälderns egna känslor än av det som barnet gör.

En enkel tumregel för föräldrar är: ”stanna, pausa, agera”

1. STANNA, bli medveten om dina känslor och hur de påverkar dig och ditt beteende
2. PAUSA, bli nyfiken, sträva efter att förstå barnet och försök se bakom barnets beteende
3. AGERA, bemöt barnet, hjälp barnet med att känna igen, namnge, förstå och stå ut med känslan som hen upplever i stunden

Du stöder barnets utveckling då du ser och bekräftar barnet genom att på ett lugnt sätt spegla tillbaka det du tror att barnet upplever. Du kan inte veta vad barnet känner, tycker och tänker men du kan göra ditt bästa i att försöka förstå vad som kan ligga bakom barnets beteende. Att bli sedd och bekräftad som just den lilla person man är stärker och ger barnet en god start i livet.