Hur hanterar vi känsloexplosioner?

Läget är grönt; vi är i den nöjda zonen, men triggers som trötthet och hunger kan förflytta oss till den gula varningszonen och innan vi hinner stoppa oss; rött – explosionen är framme.

– Vi brukar tala om trafikljusfärgerna grönt, gult och rött för att beskriva upptrappningen inför ett utbrott. Det finns faktiskt ett gult mellanläge mellan lugn och kaos. Det viktiga är att känna igen tecknen på att det håller på att eskalera och då försök avleda utbrottet, säger Petra Boman, Folkhälsans neuropsykolog.

Folkhälsans terapeuter och psykologer på mottagningarna för barn, unga och familjer möter många explosiva barn och har sett framsteg i familjer där man jobbat med lågaffektivt bemötande.

En av grundtankarna i lågaffektivt bemötande är att känslan smittar och att det därför inte fungerar att sätta hårt mot hårt.

Tidigare var lågaffektivt bemötande främst en branschterm bland terapeuter, men nu har filosofin också börjat intressera föräldrar – mycket tack vare författarna och psykologerna Ross Green och Bo Hejskov som populariserat metoden.

Begreppet explosiva barn myntades på 90-talet av den amerikanska barnpsykologen Ross W Green, doktor i klinisk psykologi. Istället för att fokusera på diagnoser använder man begreppet explosiva barn, alltså barn som har svårt med känsloreglering, är utagerande och lätt får utbrott.
Orsakerna till explosivitet är många. Ibland är det frågan om neuropsykiatriska utmaningar, som ADHD, autismspektrum osv., och ibland kan det vara något i samspelet mellan personer som leder till utbrott. Ibland syns explosiviteten inte utåt.

– Det finns till exempel barn som beter sig jättefint i skolan, men är explosiva hemma, säger Petra Boman.

Det lågaffektiva bemötandet har under de senaste åren förts fram av bland andra den danska psykologen och författaren Bo Hejskov.

– En av grundtankarna i lågaffektivt bemötande är att känslan smittar och att det därför inte fungerar att sätta hårt mot hårt. Alla föräldrar gör sitt bästa och med barn är det på samma sätt. Barn vill ofta samarbeta, men de vet inte alltid hur – och det kan man jobba på. Kommunikationen mellan barn och förälder är central.

Folkhälsans terapeuter och psykologer jobbar, förutom med familjerna, ibland också med barnens daghem och skola för att stödja barnen också där.

Triggers + stressignaler

Det viktiga är vad som händer före utbrottet. Sker det någon form av eskalering, finns det signaler på att barnet håller på att bli argt?

– Alla vill behålla självkontrollen, och ofta finns det tydliga tecken på att barnet kämpar för att försöka behålla kontrollen. Vi jobbar mycket med att hjälpa både barnen och föräldrarna att själva känna igen kroppens stressignaler och triggers – det som retar känslorna, att sätta ord på känslorna och ge dem redskap för att lugna sig.

Det som triggar barnet kan vara allt från trötthet, hunger och prov till småsyskon och speltider. Som vuxna vet vi att man tål triggers sämre om man är hungrig eller trött. För barn är det ännu svårare.

Man tror att det är så viktigt att coacha att man glömmer bort att andra saker är viktigare just i den stunden.

Vad som triggar en är jätteindividuellt och det är bra att tala om det. Kroppens signaler kan vara svettningar, tryck i huvudet, känslighet för sinnesförnimmelser, att barnet vill gå undan, börjar prata mycket, blir labilt och lätt börjar gråta.

Märker man att barnet håller på att blir stressat kan en metod vara att avleda uppmärksamheten, t.ex. byta aktivitet: ”Nu går vi och tvättar händerna.” Det är viktigt att välja sina strider.

– Man tror att det är så viktigt att coacha att man glömmer bort att andra saker är viktigare just i den stunden. Många kan må bra av att sänka ribban. Alla barn går omkring med smutsiga naglar ibland, det är inte så farligt. Det är ju lite pinsamt när ens eget barn beter sig eländigt, men alla har sådana skeden. Försök istället se styrkorna i barnet och var glad när du möter hen.

När explosionen är där

När krutdurken väl exploderar är det bra att försöka hålla sig lugn som förälder. Uttrycket ”känslan smittar” har mycket sanning i sig om vi tittar på vad vi vet om hjärnans spegelneuroner. Dessa speglar andra människors rörelser och känslor och tros ha kopplingar till bland annat empati, imitation och inlärning.

Om barnet går upp i affekt kan jag lugna barnet genom att själv gå ner. Det här kan vara svårt som förälder. 

– Ser du glad ut blir jag lättare glad, ser jag arg ut blir du lättare arg. Om barnet går upp i affekt kan jag lugna barnet genom att själv gå ner. Det här kan vara svårt som förälder. Men det kan fungera om man fysiskt sätter sig ner på barnets nivå, backar eller ställer sig med sidan mot istället för rakt emot. Då märker barnet att det är OK, att föräldern inte är jättearg eller spänd.

I vissa fall kan det vara bra att gå bort från den eskalerande situationen – förutsatt barnet inte riskerar att skada sig själv.

– Det kan vara bra att i förväg avtala om saken så att barnet förstår att man går bort men ändå finns där. Många barn vill vara för sig själva när de är i affekt. Det lönar sig inte alltid att gå efter utan istället kan man låta barnet återfå självkontrollen.

Med barn som ofta får utbrott kan det vara bra att göra upp en plan så att hen vet vad som händer. ”Om du blir arg – gå dit.” Fundera på vad som funkar för just er.

Boman rekommenderar inte holding – att man tar i och håller om barnet – något man förr talade om som metod för att lugna barn i affekt. I en situation när barnet är affektivt kan det ha motsatt verkan.

Vad hände riktigt?

Analys kan också bara bra i efterhand.

– Hur gjorde ni den där gången när det inte blev explosion? Barnen kan vara med och fundera över hur man kan göra för att bete sig på ett annat sätt. Men genast efter ett utbrott behöver man inte prata så mycket, det är viktigare att trösta. Ofta börjar man reda ut för fort. Alltid behövs det inte redas ut, eller så kan man ta det senare.

Explosiva familjer får redskap för att förstå och kommunicera under de populära Explosiva barn-kurserna som ordnas några gånger per år vid Folkhälsan i Helsingfors.

– Många barn brukar säga att ”jag är grön och sen blir jag blir röd.” Att känna igen det gula och stanna det där är svårt. Men många kursdeltagare blir bättre på att stoppa, avleda och undvika utbrott, säger sjukskötaren Paula Ala-Käkelä som är med och leder grupperna.

Man kan förebygga en del utbrott om man får som vana att lägga ord på sina känslor, också nyanserna mellan grundkänslorna.

Under kursen får föräldrarna verktyg och teoretisk kunskap och barnen får göra roliga praktiska övningar som har att göra med att känna igen och sätta ord på känslor.

– Kamratstödet är viktigt för deltagarna. Föräldrarnas insikter brukar vara att det är befriande att sänka ribban, stressa mindre, välja sina strider och inte vara så stränga med sig själva, säger Ala-Käkelä.

Tala om känslor

Det känns ovant att tala om känslor i många familjer. Men det lönar sig.

– Man kan förebygga en del utbrott om man får som vana att lägga ord på sina känslor, också nyanserna mellan grundkänslorna; orolig, osäker, förvånad, uppspelt … Ibland kan man få ett utbrott för att man är för uppspelt, säger Boman.

Det bästa sättet är att själv föregå med gott exempel. ”I dag kände jag mig orolig, besviken för att …”.

– Det är också viktigt att föräldrar kan ”bära” barnets känslor och hjälpa barnet att lära känna sin känsla och uthärda den. ”Det brister inte fast du blir jätteledsen just nu, det går om. Jag kan hjälpa dig att bära det.” Det kan vara jättejobbigt för föräldern, speciellt svårt om barnet är utsatt för till exempel mobbning.

Ont när knoppar brister

Det är bra att komma ihåg att ett utbrott, fast det känns jobbigt i stunden, är en naturlig del av barnets process att bli självständig. Ofta räcker ett utbrott inte så länge. När man märker att barnet slappnar av i kroppen och kanske börjar gråta är det ett tecken på att utbrottet lättat. Då kan man försöka ta kontakt, hålla om barnet och trösta.

– Det är viktigt att föräldern inte tar det väldigt personligt, men visst gör det ont när knoppar brister.

Text & foto: Hanna Rundell