Skogen som lekplats och klassrum – utan väggar

Det är en klar och krispig vintertisdag när gruppen Kantarellerna med ivriga steg lämnar daghemmets område och vandrar mot skogen. Pedagogen Sirpa Oksanen leder de åtta barnen i en lång rad. Det är tydligt att barnen ser fram emot ett nytt äventyr, minerna är glada och ingen klagar över trötta fötter.

Efter cirka en halvtimme är gruppen framme i skogen, där naturen blir både klassrum och lekplats. Under granarnas gröna grenar sätter sig barnen i en ring för morgonsamlingen, som till skillnad från på traditionella daghem alltså sker ute i den friska luften.

– Här har vi allt som vi behöver. Vi tränar matematik med grenar och kottar, vi övar bokstäver och läser sagor och vilar här, när det är varmare, säger Sirpa Oksanen.
Det märks att barnen inspireras och kan fokusera. De springer ivrigt iväg och samlar kottar och pinnar, som används för att lära ut matematik. Alla känner till de gemensamma reglerna. Barnen är självständiga och tar egna initiativ.

När det är dags för fri lek springer barnen iväg allt vad de orkar. Trots att barnen får ta med sig egna leksaker väljer de flesta att leka med det naturen har att erbjuda. En grupp prickar trädstammar med snöbollar, några andra barn bygger djur av snö, en tredje grupp hoppar ivrigt över en djup grop och ber Sirpa Oksanen att vara med i leken. Skogen fungerar som ett oändligt utrymme för både lek och lärande.

Det är inte bara leken som förändras i skogen, också barnens beteende påverkas. Naturen verkar lugna dem och uppmuntra till samarbete.

En pojke ber en kompis hjälpa honom med en vante som dinglar löst.

– Barnen kivas nästan aldrig här ute, berättar Sirpa Oksanen.

Det blir en självklarhet att hjälpa varandra och att inkludera alla i leken. Inomhus eller på dagisgården uppstår konflikter lättare, men här försvinner den energin in i leken.

Föräldrarna har uttryckt uppskattning för daghemmets arbetssätt. Genom att barnen regelbundet vistas i skogen, åker närtåg eller promenerar till bibliotek och museer får de upplevelser som vidgar deras värld.

Positiva effekter på socialt samspel och lärande

Enhetschefen Bodil Monthén-Kettunen, som levererar varm soppa till lunch i skogen, beskriver hur de utomhusbaserade aktiviteterna har förändrat dynamiken i barngruppen.

– Här kan de röra sig fritt och utvecklas både fysiskt och socialt. Vi ser hur deras rörelsebehov tillfredsställs på ett naturligt sätt och hur deras samspel blir mer harmoniskt. Utevistelsen påverkar också barnens stressnivå. Barnen har lättare att hantera sina känslor och detta påverkar hur barnen och gruppen fungerar. De är sammansvetsade som grupp, säger hon.

Naturen har också en utjämnande effekt på barnen.

–Vissa utmaningar som barnen haft i vanlig verksamhet märks inte av i utomhusgruppen. Bullret minskar, väggarna är borta och rummet växer. Förutsättningarna för att lyckas i det man företar sig blir helt enkelt större, fortsätter Monthén-Kettunen.

Pedagogerna ser förändringar också i sin relation till barnen.
– När pedagogerna vistas i skogen och på andra platser tillsammans med barnen, blir deras förhållande till dem djupare, vilket stärker samarbetet och kommunikationen, säger Bodil Monthén-Kettunen.

När Leo, ett av barnen i gruppen, får frågan vad han tycker bäst om i skogen, svarar han:

– Att den är så grön. Och att det inte finns några stolar här!

I den fria naturen får barnen utrymme att växa, både som individer och som en del av gruppen.

Text och foto: Heidi Herrmann