"Tonårsföräldrar kan få ett lugnare föräldraskap med COPE-strategier"

Att plötsligt ha en stormig tonåring i huset kan trigga och oroa den lugnaste filbunken till förälder.

Hur kommunicerar ni med varandra mitt i stormen? Hur gör ni för att komma ut som vänner på andra sidan om explosionerna så att den unga också i framtiden vill anförtro sig till dig?

Föräldrar har ofta en tendens att vilja skicka barnen till någon som ”talar dem till rätta”. 

Folkhälsan på Åland ordnar så kallade COPE-kurser för föräldrar som vill bli bättre på att kommunicera med sina barn. Kurserna ordnas i samarbete med Ålands hälso- och sjukvårds barnpsykiatriska klinik.

– I våra COPE-föräldragrupper fokuserar vi på föräldrarna. Föräldrar har ofta en tendens att vilja skicka barnen till någon som ”talar dem till rätta”. Föräldrar behöver förstå att det är de som ska lära sig hantera sina barns beteende, säger familjeterapeut Helena Wachowiac från Folkhälsans familjerådgivning i Mariehamn.

Det finns ett helt spektrum av tonåringar och det går inte att författa en helig manual som fungerar för alla tonårsföräldrar. Ändå har det gjorts goda försök till strategier som kan hjälpa föräldrar att kommunicera bättre med sina unga.

COPE-modellen (Community Parent Education Program) är ett program som utarbetats av professor Charles Cunningham, professor vid McMaster University i Kanada. Programmet har också fått stor spridning i Sverige där det används som förebyggande såväl i skolor, daghem och socialtjänsten som inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Det viktiga är att på nytt knyta en kontakt som gör att den unga vågar anförtro sig till en i alla lägen.

– De flesta föräldrar som gått COPE-föräldrastöds­kurser känner att de lugnar ner sig i sitt föräldraskap. Som förälder måste man förstå att man är viktig. Det viktiga är att på nytt knyta en kontakt som gör att den unga vågar anförtro sig till en i alla lägen, säger Wachowiac.

Strategier till hjälp

Vad handlar det om då? På COPE-kurserna går gruppen igenom handfasta strategier och föräldrarna får bolla med andra föräldrar i liknande situation.

– Att behålla sitt lugn, uppmärksamma och berömma, ignorera smått för att kunna fokusera på det viktiga och planera och komma överens om spelregler i förväg, är några av strategierna, säger Wachowiac.

Ignorera smått

Föräldrarna i COPE-föräldrastödgruppen på Åland har bänkat sig kring ett stort bord. De har fått hemläxor efter förra veckans träff som handlade om strategin att skilja på små men irriterande problem och stora allvarliga problem så att man fokuserar på att lösa de stora och ignorera de små.

Att ignorera dotterns utmanande klädval och fokusera på att hon i alla fall har en varm jacka på sig när hon går ut. Handledarna gör ett litet skådespel. Stefan Aldeborg spelar sonen som försöker smita ut med en klirrande påse med alkohol och Helena Wachowiac föräldern som försöker ignorera svordomarna som sonen häver ur sig. Istället fokuserar hon på det väsentliga just nu, att se till att han lämnar kassen med alkohol hemma. Svordomarna ska ”mor och son” diskutera senare.

Skärmtid ett gissel

– Hur lyckades ni med det här under veckan som gått? frågar dagens gruppledare Helena Wachowiac och Stefan Aldeborg, som är KBT-terapeut och socialkurator på Ålands barn- och ungdomspsykiatri.

Förr tog vi telefonen ifrån barnet för en tid om hen inte satte bort den. Men vi tycker att det är för stort intrång i hennes sociala liv.

Föräldrarna diskuterar i grupp. En mamma berättar hur hon fick en salva av okvädesord slängt mot sig efter att hon påpekat för sonen att han inte kommit hem i utsatt tid på kvällen. En annan berättar om hur hon upprepade gånger sett att lampan lyst i dotterns rum på natten och gång på gång gått in till henne för att uppmana henne att lägga undan mobilen.

– Förr tog vi telefonen ifrån barnet för en tid om hen inte satte bort den. Men vi tycker att det är för stort intrång i hennes sociala liv och har slutat med det. Men det är svårt med skärmtid när det är så viktigt att de sover, säger mamman.

Föräldrarna funderar på vilka beteenden som är små nog att ignorera och när man måste sätta ner foten.

Behålla sitt lugn

Enligt Wachowiac är något av det allra viktigaste att behålla lugnet som förälder. Det kan vara svårt att räkna till tio, men det lönar sig.

– Du måste förstå att ditt sätt påverkar barnens. Om du kan hålla sig lugn kan också barnet hålla sig lugnare. När förälder och barn triggar varandra och irritationen och ilskan trappas upp är det bra om du som förälder kan avbryta och ta ett steg tillbaka. Då undviker ni explosionen då ni säger saker ni inte menar och du tar till spontan problemlösning och utdelar ogenomtänkta straff eller konsekvenser som en veckas skärmförbud. Det är då ni är lugna som ni når varandra.

– Men det kan vara så svårt att ignorera ibland. Jag brukar vända ryggen till när jag är nära att explodera. Det är lättare när man inte behöver se barnet som har mord i blicken, säger en mamma.

När tonåringen är stingslig och inte vill prata – respektera det.

De åländska föräldrarna är nöjda med COPE-stödträffarna.

– Även om det alltid inte är nya saker är det nyttigt att höra dem igen och bolla med andra föräldrar. Man kommer på sig själv med att göra vissa saker fel om och om igen, säger en mamma.

Spåra via mobilen, tala via WhatsApp?

Dagens teknik ger många föräldrar nya problem men också nya möjligheter. Föräldrarna pratar om svårigheten att få barnen att sova tillräckligt när nätet hela tiden finns tillgängligt i mobilen. Om det rätta i att kolla upp var barnet befinner sig via mobilens lokaliseringstjänst. Och om möjligheten att låta barnet bli mer delaktigt genom att vara med och planera vad som ska köpas till kvällsmiddagen via en app med delbara shoppinglistor.

En mamma berättar att hon tog till humor och slughet för att få dottern att skicka hem pojkvännen en sen kväll. ”Snart kommer jag in på ditt rum och är pinsam i mitt nattlinne” skrev mamman till dottern via WhatsApp, och strax var pojkvännen på väg hem.

Berömma och lyssna aktivt

För att få en bättre relation är det också viktigt att aktivt lyssna på sin tonåring när hen är på humör att tala, utan att alla gånger ta ställning, kommentera eller infoga värderingar.

– När tonåringen är stingslig och inte vill prata – respektera det, men se till att ta chansen när den ges. De hugger inte hela tiden, säger Wachowiac.

Hon betonar också vikten av att uppmärksamma det goda de gör. Man hamnar lätt in i en ond cirkel av tjat och kritik.

– Man borde fokusera mera på att berömma och förstärka positivt beteende. Det leder i det långa loppet till att man mer sällan behöver ställa krav och sätta gränser. Man hamnar lätt in i en negativ spiral då man bara klagar på tonåringen men glömmer att berömma det som är bra. Men våra hjärnor fungerar så, säger Wachowiac.

Vissa barn ställer igen för hårda krav på sig själva, till exempel med skolarbete. En förälder i gruppen berättar att de ständigt måste påminna dottern om att det inte är så farligt med lite sämre skolvitsord ibland.

Alkoholdiskussion

Det centrala är att hålla en god relation till barnet. Enligt COPE-modellen betonar man vikten av att man som tonårsförälder inser att precis allt inte handlar om gränssättning. Tonåringen kommer att göra som hen vill i alla fall. Du vill ändå att barnet vågar ringa till dig också när hen ligger nerspydd på toan på en hemmafest.

Många fasar inför just första fyllan. Ibland kommer den med fart, andra gånger smygande, ibland inte alls.

– Forskning har visat att föräldrarnas attityd är viktig när det kommer till alkohol. Totalförbjuder man utan diskussion kan det bli risk för en motreaktion hos den unga. I stället är det viktigt att attityden finns med under hela uppväxten, att man diskuterar om varför alkohol inte är OK för minderåriga, säger Wachowiac.

– Jag oroar mig mer för droger, säger en pappa i stödgruppen. Det kan ju vara någon annan sätter piller eller droppar i glaset, säger en pappa.

Gruppen avslutar dagen med att analysera en filmsnutt med en förälder som gör det klassiska att curla sitt barn för mycket vid packningen av en väska som ska med på läger. När påminner man får mycket och när låter man barnet få för stort ansvar att klara sig själv?

– Man ska inte behandla dem som barn, de lär sig genom sina misstag, säger en pappa. Glömmer man fotbollsskorna brukar det finnas någon som har ett extra par, eller så får man spela utan. Mera livsavgörande saker kan det fortsättningsvis löna sig att påminna om. 

Text och foto: Hanna Rundell