Nu slipper de dansa i smyg! - Folkhälsan

19 april 2017

Nu slipper de dansa i smyg!

Här är vi långt borta från krigstidens dansförbud. Stimulans via sittdans och hjärngymnastik – bland annat det står på programmet vid Folkhälsan Blomsterfonden i Kottby, Helsingfors. De som bor här har också fått egna rörelseprogram.

Till Blomsterfonden

– Jag tycker det är så trivsamt med danserna fastän jag inte är någon dansör, säger Erik Karlsson, men man ser nog att han har rytmen i blodet.

Sittdansen går till så att alla sitter på stolar i en ring, gör koreograferade rörelser som ökar blodcirkulationen och höjer pulsen. Det är bra för konditionen och koordinationen. Gamla svängiga låtar höjer förstås stämningen, men är också bra för att stimulera minnet hos de som har problem med det.

 Vi vill bort från institutionstänket. Det här är ett hem och rörelse är medicin.

– När jag var ung dansade vi hemma hos olika familjer, eftersom man inte fick ordna offentliga danser under kriget, säger Helena Meinander.

Krigstidens dansförbud höll i sig mellan 1939–1944, med några små avbrott, men många dansade ändå i smyg.

– När någon hade permission från kriget ordnade vi så kallade ”nurkkatanssit” som inte var helt tillåtna, berättar Sirkka Sievers.

Numera kan Meinander, Karlsson och Sievers dansa helt lovligt. Men sittdansen är bara ett sätt att aktivera de äldre som bor på Blomsterfonden.

Här satsar man på att aktivera och stimulera de äldre genom olika gruppaktiviteter som hjärngymnastik, bingo, allsång, pyssel, gymnastik med mera.

– Vi vill bort från institutionstänket. Det här är ett hem och rörelse är medicin, säger Monica Ståhls-Hindsberg som är föreståndare på Blomsterfonden.

Individuella rörelseprogram

Grupperna leds av fysioterapeuten Martina Back-Osmani och ergoterapeuten Jenni Ekman. Back-Osmani har också gjort individuella rörelseprogram åt alla som bor här.

– De har sina rörelseprogram på en lapp på väggen och de äldre kan de göra dem antingen själva eller i sällskap av en vårdare. Syftet är att upprätthålla funktionen i stöd – och rörelseorganen, säger Back-Osmani.

Personalen har också gjort försök med att flytta den stimulerande gruppverksamheten till kvällen för dem som dras med minnessjukdomar.

Martina Back-Osmani har nyss gått FysioGeriatrias och Fysi ry:s specialiseringsutbildning inom geriatrisk fysioterapi och gjorde i sitt slutarbete ett experiment för att se hur fysisk aktivitet på kvällen kan minska effekterna av så kallat sundowning-syndrom.

Mindre rastlöshet?

Kvällsgruppen har inletts med en promenad i huset. Under promenaden har de sjungit sånger och sett på konst och därefter tränat ledrörlighet och stärkt musklerna haft hand och hjärngymnastik samt spelat olika spel.

– Syndromet syns i det att många personer med minnessjukdomar kan bli lite rastlösa och få en känsla av att de borde ”gå hem” när det börjar skymma, ungefär samma tid som de tidigare kanske gått hem från jobbet.

 Vi tycker oss ha märkt att de äldre har haft en mer rofylld kväll efter kvällsgruppen och att det även kunde ha en positiv inverkan på sömnen. Det finns förstås flera faktorer som påverkar sundowning-symptomen och sömnen hos personer med minnessjukdom, men kvällsgruppen har varit väldigt omtyckt av både deltagarna och av personal säger Martina Back-Osmani.

Hon berättar att kvällsgruppen fortsätter på Blomsterfonden varje tisdagskväll. Man har inlett forskning inom det här området i Finland.

– Det är viktigt att följa med i utvecklingen, avrundar Back-Osmani.