Blogginlägg: Simsalabim

Äntligen har fasaden rämnat. Svenskfinland färgas av sexuella trakasserier. Flickor och kvinnor som blivit utsatta i hemmet, i det offentliga rummet, på nätet, ja, precis var som helst, har nu stigit fram. Det som skett är varken en nyhet eller en trend. Dolda bakom skammen har vi stått ut, gått under eller bara valt att förtränga.

Hur kan vi lyfta fram det absurda i det som normaliserats?

Att medvetengöra är första steget. Där vi är nu, men för att något verkligen ska förändras behöver vi åtgärder på många olika plan. Framför allt behöver vi bli medvetna om och komma åt de normer som styr vårt samhälle.

För några veckor sedan deltog jag i lanseringen av en ny produkt som ordnades i samband med Slush, där majoriteten av deltagarna var män. De få kvinnor som deltog förutom mig, var några inbjudna gäster och en handfull lättklädda unga kvinnor med ett uppdrag som för mig blev väldigt diffust. Att fungera som ögonfröjd? Ingen höjde ett ögonbryn. Det verkade vara vardag i den bransch som värden representerade. För mig kändes det hela ganska olustigt.

Hur påverkas vi av den ständiga objektifieringen av kvinnor och hur stor inverkan har det på de strukturer som upprätthåller en kultur där flickor och kvinnor blir utsatta? Våra döttrar, systrar, barnbarn, mödrar, flickvänner och fruar. Hur kan vi lyfta fram det absurda i det som normaliserats? Hurudana hade reaktionerna varit om det i stället hade varit lättklädda unga män som flanerat bland deltagarna?

Genom mod och engagemang har flickors och kvinnors utsatthet nu blivit en viktig fråga på samhällsagendan. Det har gjorts klart att det är en fråga som inte endast berör en liten minoritet eller en viss grupp, utan alla. Ställningstagandet har varit tydligt – nu får det räcka! Nu behöver vi med gemensamma krafter påverka de existerande normerna och bidra till ett samhälle där objektifiering och osakligt beteende aldrig är okej.