Missnöje med kroppsbilden är ett växande problem för ungdomars psykiska och fysiska välbefinnande. Enligt en nyligen genomförd studie är fysisk aktivitet och kroppsmasseindex faktorer som är förknippade med hur tillfreds man är med sin kroppsbild. Kunskapen kan bidra till att planera effektiva insatser i arbetet för en hälsosammare kroppsbild bland ungdomar.
Kroppsbild är en komplex term, men kan beskrivas som den psykologiska upplevelsen av ens kropp kopplad till ens fysiska utseende, eller åtminstone den subjektiva upplevelsen av den. Det är en återspegling av och en term för hur människor tänker, känner, uppfattar och därefter beter sig i förhållande till sina kroppar. Naturligtvis påverkas kroppsbilden också i hög grad av kulturella konstruktioner och sociala förväntningar som bottnar i dessa. Men förenklat kan kroppsuppfattning användas som ett mått på hur man upplever tillvaron i sin kropp.
Positiv kropssbild och kroppsmissöje står i relation till psykisk hälsa och fysiskt välbefinnande, som står i ett dynamiskt förhållande till varandra. De här relationerna är komplexa, men vi vet att kroppsmissnöje konsekvent upplevs som en av de största utmaningarna bland ungdomar. I kombination med den alarmerande ökningen av övervikt och fetma kan konsekvenserna för både psykiskt och fysiskt välbefinnande vara allvarliga. Exempelvis är upplevelser om dålig kroppsuppfattning kopplade till högre nivåer av depression och ångest, ätstörningar och lägre självkänsla.
En negativ kroppsbild kan i sig öka sannolikheten för övervikt, men är också kopplat till en större chans för hälsosamma livsstilsförändringar.
En negativ kroppsbild kan i sig öka sannolikheten för övervikt, men är också kopplat till en större chans för hälsosamma livsstilsförändringar. Dessa mekanismer är komplicerade och på flera sätt både socialt och emotionellt känsliga. Å ena sidan kan överdriven utseendefixering i strävan efter ett kroppsideal ge upphov till negativa känslor, vilket påverkar hälsobeteende, psykiskt välbefinnande och hur man ser på sin kroppsvikt. Å andra sidan kan liknande oro för kroppsbilden öka motivationen till förändring, vilket underlättar en livsstilsförändring och därmed ökar sannolikheten att man når sitt ideal och en hälsosammare och mer positiv kroppsuppfattning. Förenklat kunde man säga att samma mekanism som får oss att sträva efter ideal också kan ge upphov till negativa reaktioner när idealen känns hopplöst långt borta.
Det finns många sätt att studera kroppsuppfattningen och alla relationer som påverkar den. I en nyligen genomförd studie vid Folkhälsans forskningscentrum undersöktes den roll som kroppsmasseindex (BMI) och fysisk aktivitet spelar för kroppsuppfattningen. Här samlade forskarna in uppgifter från över 10 000 ungdomar om BMI, kategoriserat i tre storlekskategorier (smal, normal och övervikt/obesitas), självrapporterad fysisk aktivitet, stratifierad i tre kategorier (låg, måttlig respektive hög) samt kroppsbild. Kroppsbilden bedömdes med hjälp av ett visuellt verktyg och kategoriserades efter hur personen skulle vilja förändra sin kropp, om hen var nöjd, om hen önskade en större eller mindre kropp.
Största delen av försökspersonerna var nöjda med sin kroppsbild, och att ha normal vikt och vara fysiskt aktiv var i allmänhet förknippat med högre tillfredsställelse med sin kropp. Fyra ungdomar av tio var dock missnöjda, och särskilt övervikt/obesitas var kopplat till missnöje med sin kropp. En djupare analys av uppgifterna visade att smala ungdomar, mätt med BMI, hade högre odds för att önska sig en större kropp, och att överviktiga ungdomar hade högre odds för att önska sig en mindre kropp. Ungdomar med låg och medelhög nivå av fysisk aktivitet hade lägre odds för att önska sig en större kropp jämfört med jämnåriga med hög nivå av fysisk aktivitet
Vi bör också reda ut varför ungdomar önskar sig en viss kroppsbild, eftersom det påverkas av många faktorer, och alla ideal inte är lika hälsosamma.
Intressant nog modifierade fysisk aktivitet sambanden mellan BMI och kroppsuppfattning, särskilt hos smala ungdomar och mer bland flickor än pojkar. Bland smala flickor minskade oddsen för att önska sig en större kropp när den fysiska aktivitetsnivån ökade. Den omvända trenden observerades bland pojkarna – oddsen för att önska sig en större kropp var högst bland dem med måttlig fysisk aktivitetsnivå och lägst bland dem med låg fysisk aktivitetsnivå. Detta kan återspegla idealen för de idrotter som de mer fysiskt aktiva ungdomarna möjligtvis ägnar sig åt.
Så vad kan man dra för slutsatser? Först och främst understryker resultaten behovet av att uppmärksamma ett hälsosamt förhållande till viktökning bland ungdomar för att stödja kroppsbild. Därtill anser forskarna att främjande av fysisk aktivitet skulle vara fördelaktigt på alla plan. Eftersom BMI i studien var starkt förknippat med kroppsbilden bör man ta hänsyn till det när man i framtiden undersöker kroppsbilden bland ungdomar. Det finns dock ett behov av att klargöra vilken typ av fysisk aktivitet som behövs för att stöda en positiv kroppsbild och vilken typ av kroppsbild ungdomar egentligen önskar sig. Vi bör också reda ut varför ungdomar önskar sig en viss kroppsbild, eftersom det påverkas av många faktorer, och alla ideal inte är lika hälsosamma.
Referens:
Leppänen, M.H.; Lehtimäki, A.-V.; Roos, E.; Viljakainen, H. Body Mass Index, Physical Activity, and Body Image in Adolescents. Children 2022, 9, 202.
Simon Granroth, Vetenskapskommunikatör
