Folkhälsans pilotprojekt, där en grupp rysktalande invånare utbildas i svenska för att så småningom kunna arbeta inom vården, framskrider med god fart. Gruppen har nyligen haft sin första praktikperiod på Folkhälsans enheter, och erfarenheterna är enbart positiva.
Läs mer om pilotprojektet härFolkhälsan och Borgå folkakademi utbildar i samarbete en grupp ryskspråkiga personer, bosatta i huvudstadsregionen, i svenska. Målsättningen är att de efter utbildningen i svenska ska fortsätta med en vårdutbildning, och så småningom börja jobba på Folkhälsan.
Sedan oktober har de femton vuxenstuderande i gruppen deltagit i intensivutbildningen i svenska i klassrum. I januari var det dags för två veckors praktik på Folkhälsans enheter. Alisa Rysakova och Elena Tuhkanen gjorde sin språkpraktik på Kristinagården i Helsingfors.
Alisa Rysakova
– Vi gjorde vanliga saker tillsammans med invånarna på Kristinagården – vi läste tidningar, tittade på tv, spelade memoryspel och pratade. Ibland är det allra viktigaste att bara prata en stund. Så hjälpte jag till vid dusch, påklädning, kamning och vid måltiderna, berättar Rysakova.
Tuhkanen instämmer.
– Vi var med på allt som hände under dagen. Jag hjälpte med maten, jag hjälpte att duscha, jag hjälpte med håret, jag hjälpte med påklädning, allt! Jag tyckte mycket om det. Det var intressant, säger hon.
Språket kändes fortfarande litet svårt, trots att de har lärt sig enormt mycket svenska under bara några månaders intensivutbildning. Ett par veckors praktisk övning hjälpte mycket.
– Jag fick öva svenskan mycket med många olika människor. Det är bra praktik när man gör jobbet samtidigt, man lär sig orden snabbare, säger Rysakova.
Elena Tuhkanen
Tuhkanen har bott och arbetat i Tyskland, och talar därmed tyska. Här uppstod en oväntad och trevlig bonuseffekt, då många av Kristinagårdens invånare också talar tyska. Samtalen på tyska, och om båda parters erfarenhet av Tyskland, var givande för båda parter.
– Människorna som bor på Kristinagården är gamla och har rika personligheter, de är intressanta att kommunicera med. Många av dem har också bott i Tyskland. Det var intressant att höra om deras erfarenheter från Tyskland, var de arbetade, var de levde och så. Alla har olika yrken, någon var poet och en annan professor. Det är intressant att diskutera olika vägar i livet, säger hon.
Kollegorna till stor hjälp
Både Alisa Rysakova och Elena Tuhkanen berömmer medarbetarna på Kristinagården, som tog emot dem varmt.
– Där är en hemlik och trevlig atmosfär. Det känns mera som ett hem än som ett sjukhus. Där finns en jättepositiv gemenskap med öppna människor. Om du frågar förklarar de gärna, både om språket och om arbetet, säger Rysakova.
Yeiner Turunen-Forsbäck, som arbetar på Kristinagården, hade huvudansvaret för att handleda praktikanterna.
– De var ju här på språkpraktik, så de fick mest prata och umgås med klienterna och till exempel spela spel och gympa med dem. De tyckte om att hjälpa till i vården också, vilket vi var jättetacksamma för, berättar Turunen-Forsbäck.
Välkomna tillbaka, önskar Yeiner Turunen-Forsbäck
Hon har bara gott att säga om programmet och praktikanterna som kom till dem.
– Det gick jättebra och var absolut en positiv upplevelse. Praktikanterna var väldigt intresserade, de frågade och skrev upp nya ord. Och klienterna tyckte om att få lära ut saker, de visade och berättade, ”det här är en ylletröja!”. Vi väntar med iver på att de ska komma tillbaka på nästa praktik i mars. De var så duktiga så de får gärna komma på sommarjobb också, säger hon.
Rysakova hoppas få jobba med barn under nästa praktikperiod – hon är utbildad barnskötare – men Tuhkanen vill gärna tillbaka till Kristinagården.
– Jag tror jag kommer tillbaka i mars. Det vill jag gärna. Kristinagården ligger dessutom ganska nära mitt hem. De bad mig idag att komma tillbaka, säger hon glatt.
Text: Johanna Savander
Foto: Jonas Jernström
