”Jag känner mig utesluten ur flocken”

Jag träffar honom vid Resurscentret Föregångarna i Vasa. Johan heter egentligen något annat.

– Jag blev mobbad genom dagis och hela grundskolan. Jag kommer från en dysfunktionell familj. Jag avbröt studierna på yrkeshögskola på grund av depression och gjorde inget på många år.

Det blir lätt en ond cirkel. Jag känner mig accepterad av dem jag talar med över nätet och därför söker jag mig dit.

Idag har Johan sådana som han klassar som vänner på nätet. Han upplever att internet är både en risk och en möjlighet.

– Det blir lätt en ond cirkel. Jag känner mig accepterad av dem jag talar med över nätet och därför söker jag mig dit. Men i verkliga livet upplever jag inte att jag tas som en jämbördig individ och det gör att jag börjat fundera på vad som är fel på mig i fysisk form. Jag observerar ständigt mig själv och andra för att försöka förstå vad som är fel med mig.

Johan har funderat mycket på varför just han blev mobbad. Han var inte bra på idrott i skolan och det ledde till tankar om att han inte räcker till. Han var bra på matematik och intresserad av skolan tills mobbningen tog över. På fritiden flydde han in böckernas värld.
Johan var också ett känsligt barn och mobbningen ledde inte sällan till att han började gråta.

– En gång i högstadiet sa en flicka till mig att ”det är för att du börjar gråta så lätt som ingen tycker om dig”. Efter det stängde jag av mina känslor och det tog 12–13 år innan jag fick kontakt med dem igen.

Deprimerad redan som barn

Johan hoppade av IT-studierna på yrkeshögskola på grund av depression.

– Det tog länge förrän jag insåg att jag var deprimerad. Jag var nog deprimerad redan som barn, säger han.

Sen gick det många år då han mådde för dåligt för att göra något.
Efter några år började han på egen hand undersöka sina möjligheter och hittade Resurscentret Föregångarna. I 2–3 år har han gått till Föregångarna i Vasa, arbets- och ungdomsverkstaden som nuförtiden lyder under Folkhälsan.

– Här har jag fått social stimulans i gruppverksamheten och talat med en socialhandledare och en studievägledare.

Dessutom har han börjat gå kurser på öppna universitetet för att få intellektuell stimulation. Han har sökt in till universitetsstudier till hösten och väntar nu på besked.

Hoppar man av i tredje stadiet är det ingen som reagerar. Man faller igenom helt enkelt. Det är skrämmande. 

När en elev i andra stadiets utbildning avbryter sina studier förmedlas informationen till arbets- och ungdomsverkstäderna eller uppsökande verksamhet. Johan tycker att det är synd att den uppsökande verksamheten slutar där.

Hoppar man av i tredje stadiet är det ingen som reagerar. Man faller igenom helt enkelt. Det är skrämmande.

Medberoende och skam

Att Johan är en smart och analytisk person märker man tydligt. Han har analyserat sig själv och andra, gått i terapi och reflekterat.

– En person som i tidig ålder utsätts för mobbning känner sig utesluten ur flocken. Sociologen Aaron Antonovsky har myntat en teori hälsans ursprung. Enligt honom kan en individ vara vid god hälsa om denne kan känna sig delaktig i ett sammanhang som är förståeligt och meningsfullt.

Johan tror att hans ensamhet beror på att han utvecklat ett medberoendebeteende i sina relationer.

– Min ensamhet har att göra med att jag lärt mig dåliga sociala modeller. Jag vill vara andra till lags. Jag märkte i ett skede att de flesta av mina vänner var sådana som hade någon form av missbruk. Jag är inte van att be om hjälp, men samtidigt går jag omkring med känslan av att folk bara vill umgås med mig om de får något i utbyte. Det känns som att det borde vara mer 50–50. Jag är nu inne i en process där jag försöker lära mig att säga nej. Det är inte roligt och det leder ibland till att jag blir ännu mer ensam, men det är nödvändigt.

I högstadiet lärde jag mig allt om den tv-serie mina kamrater tittade på. 

Johan har länge trott att han är dum och tråkig och han misstänker att han därför medvetet eller omedvetet arbetat fram en metod som ska ge honom vänner.

– I högstadiet lärde jag mig allt om den tv-serie mina kamrater tittade på. Inte för att jag själv var ett fan, men för att jag skulle kunna analysera den grundligt inför dem. Jag har idkat självstudier och lärt mig massa om vissa ämnesområden – till den grad att det nästan är skrämmande. Jag tror det har varit för ett sätt för mig att se till att jag inte är tråkig.

Nu jobbar han på att bryta medberoendebeteendet och på att anamma en ny modell för socialt umgänge.

Enligt Johan bygger ensamhet mycket på skam – skam över att man inte blir accepterad. 

– Män som känner sig ensamma och oaccepterade agerar ofta utåt, blir våldsamma eller tar till alkohol eller droger. Kvinnor är bättre på att dölja sitt illamående men det kommer ut som ångest.

Att inte bli sedd

Ensamhetsforskaren Nina Junttila definierar ensamhet så här: ”Ensamhet är om motstridigheten i människans önskan om sociala relationer och de faktiska sociala relationerna. Den här motstridigheten föds när människan jämför sina förväntningar med det nuvarande tillståndet.”

Man kan vara omgiven av familj, vänner och bekanta, men ändå känna sig ensam. Å andra sidan kan man vara fysiskt ensam, men inte känna ensamhet. Det finns också självvald eftertraktad ensamhet – egentid – något många också saknar idag. Den ska inte blandas med den ofrivilliga ensamheten.

– Det handlar om att uppleva att man blir sedd och förstådd. Jag upplever att jag är ofrivilligt ensam. Det betyder inte att jag lider av den hela tiden. Men det är en ensamhet jag inte kan åtgärda även om jag skulle vilja det.

Jag har länge känt mig som skon i skobutiken som aldrig blir vald

Johan säger ändå att han känner sig mindre ensam idag än för några år sedan.

– Det är nog för att jag förstått att det handlar mindre om att jag är tråkig och mera om att jag har en dålig modell för socialt umgänge.
Men det kan också handla om att hitta rätt sammanhang.

– Jag har länge känt mig som skon i skobutiken som aldrig blir vald. Men kanske är det inte fel på mig. Kanske jag bara har funnits i fel skobutik.

 Text: Hanna Rundell