Hälsosamma vanor kan hjälpa minnet

Vår livsstil och våra vanor har stor betydelse för hur vi mår. Nu är det också bevisat att hjärnan påverkas. Med den så kallade Fingermodellen kan vi förebygga 30 procent av alzheimerfallen genom att ändra livsstil. Och det handlar inte om några komplicerade saker.

– Med hjälp av motion, bra kost, hjärngymnastik och sociala nätverk kan vi hålla hjärnan i skick. Och genom att ta hand om våra blodkärl. Det som är bra för hjärtat är också bra för hjärnan, säger professor Miia Kivipelto vid Karolinska Institutet, som lett Fingerstudien.

Mia Kivipelto är professor i klinisk geriatrik vid Karolinska Institutet i Stockholm och en uppskattad forskare i minnessjukdomar. Hon är uppväxt i Alajärvi. Foto: Karolinska Institutet.

Finger har revolutionerat diagnosticeringen och vården av minnessjuka – både hos oss och runt om i världen. Just nu används metoden i över 30 länder. Nästa steg är att ta fram Finger 2.0, som handlar om att utveckla metoden enligt olika individuella riskfaktorer. Precis som cancervården behöver också behandlingen av minnessjukdomar skräddarsys för olika individer.

Hemligheten bakom Fingermetoden är att paketera alla fem livsstilsfaktorer. Tidigare studier har ofta fokuserat enbart på kost eller fysisk aktivitet.

– En faktor som visat sig vara viktigare än jag trott är den sociala biten. I dag är speciellt många äldre väldigt ensamma och här finns mycket att göra, säger Miia Kivipelto.

Vi behöver prata kvalitet 

Även på Minnesförbundet funderar man just nu mycket på den nya ensamheten. En ny strategi för att fånga upp ensamma personer i riskzonen är under arbete.

– En stor del av vårt arbete handlar om ett erbjuda stöd och rådgivning. Våra stödgrupper runt om i landet är en viktig verksamhet och vi jobbar ständigt med olika sätt att nå ut till dem som behöver hjälp, säger vd Katariina Suomu.

Minst lika aktuell är den pågående reformen av social- och hälsovården. Katariina Suomu välkomnar beslutet om fler vårdare per klient, men säger samtidigt att man också borde prata mer om kvaliteten på vården.

– Med tanke på hur vanliga minnessjukdomar är, vet vi förvånansvärt lite. Vi upplever att vårdutbildningarna borde ge mera kunskap också inom det här området – hur man ska bemöta och vårda personer som lider av demens, säger hon.

Tre av fyra klienter på dygnet-runt-inrättningar har en demenssjukdom. I många kommuner finns tillräcklig geriatrisk kunskap, men inte överallt. Katariina Suomu hoppas på en utveckling där vården blir mera likvärdig, oavsett var man bor.

– Det pratas allt mer om hjärnhälsa och vikten av förebyggande arbete, och det är bra.

Hjärnhälsa är också det som driver Miia Kivipelto. Hon säger att hon alltid fascinerats av hjärnan och i dag är hon en av de mest framstående experterna när det handlar om minnessjukdomar.

– Ju mera vi lär oss om hjärnan, desto mera komplex blir den, säger hon.

Blanddiagnoser vanliga

Komplexiteten syns också i det faktum att de flesta läkemedelsstudier misslyckats – över 200 studier har avbrutits. Många hoppas ändå att vi inom kort ska ha en medicin som botar olika former av minnessjukdomar. Den överlägset vanligaste är Alzheimers sjukdom, men det finns också många andra. Och speciellt bland äldre patienter är det vanligt med olika blanddiagnoser. En relativt nyupptäckt minnessjukdom är Late. Symptomen påminner mycket om alzheimer, men den här drabbar i första hand hjärnans känslocentrum. Någon metod för att diagnosticera den finns ännu inte.

– Det finns forskare som tror att Late kommer att bli vanligare i takt med att medellivslängden ökar, men det är än så länge bara spekulationer, säger forskaren Irina Alafuzoff i en artikel som publicerats av Svenskt demenscentrum.

Screening inte rätt väg

Den största riskfaktorn för samtliga minnessjukdomar är fortfarande hög ålder. Man räknar med att varannan 90-åring lider av en minnessjukdom. Men symptomen kryper allt lägre ner i åldrarna. Just nu är medelåldern vid Karolinska Institutets minnesmottagning 58 år. Vad dagens livsstil och ständigt uppkopplade hjärnor kommer att leda till vet vi ännu inte.

– Men visst ser vi att den ständiga uppkopplingen, olika stressrelaterade problem och sömnbrist påverkar oss. Hjärnan behöver också vila. Minnesproblem kan också relateras till utbrändhet och depression. I dag är vi bra på att ta hand om riskfaktorer såsom rökning och blodtryck och även motionens goda egenskaper är välkända, men hur den ständiga uppkopplingen kommer att påverka oss är det ingen som vet, säger Miia Kivipelto.

Att börja screena minnessjukdomar är ändå inte rätt väg att gå, enligt henne.

– Alla glömmer ibland. Vem har inte varit med om att man tappat bort ett namn på en person. 
Det är först när man börjar glömma viktiga saker och när mönstret upprepas allt oftare som man bör uppsöka läkare.

Miia Kivipelto är ändå hoppfull inför framtiden. Hon tror inte att vi kommer att hitta en universalmedicin mot minnessjukdomar, utan snarare en mix av olika läkemedel. I vår startar en ny studie vid Karolinska Institutet där man ska titta på andra typer av läkemedel, till exempel en viss diabetesmedicin som visat sig ha god effekt även på minnesstörningar.

– Jag tror att framtiden finns i en kombination av Finger 2.0 och olika typer av läkemedel, säger hon.

Text: Sonja Finholm