Anna Moring: Barn får inte bli en lyx för få – alla har inte råd med barn eller jämställt föräldraskap

Konferensen ordnades i en underlig tid. Globalt sjunker nativiteten som aldrig förr. Samtidigt ger nya teknologier möjlighet att skapa liv på sätt som inte har varit möjligt förut.

Gemensamt för många olika framtidsbilder är att de baserar sig på en allt större frihet för individer att välja hur de vill få barn och hur deras familj ser ut. Då man på 60- och 70-talen talade om ”familjeplanering” i bemärkelsen att kunna välja att skaffa färre barn, menar man i dagens läge en möjlighet att välja hur och närman tänker få barn, med hurdana genetiska egenskaper och i vilken familjekonstellation.

Jämställdhet – men för vem?

I en individualiserad värld blir en av de väsentligaste frågorna hur ansvaret i föräldraskapet fördelas. I dagens Finland är det allt viktigare för mammor att de inte blir ensamma i vardagen och samtidigt allt viktigare för pappor att de inte blir utanför. Men frågan om jämställdhet är komplicerad och följderna svåra att förutspå.

I Spanien såg vi en nedgång i mäns önskade antal barn då det infördes en två veckors pappakvot i föräldraledigheten. Männen insåg att de också förväntades delta i arbetet om de skaffar barn. Samtidigt ökar antalet vårdnads- och umgängestvister i de nordiska länderna, vilket tyder på att pappor tar sitt föräldraskap på allt större allvar och kräver sina rättigheter också efter skilsmässor. Andelen växelvisboende barn stiger också i Finland vilket visar att föräldrarna allt mer ser sig själva som jämlika.

Det finns klara signaler på att jämställdhet är en allt viktigare del av framtidens föräldraskap. Samtidigt ser vi också flera trender som är oroväckande och visar på strukturella ojämlikheter. Till exempel sjunker nativiteten bland lägre utbildade medan den hålls relativt stabil bland de med högskoleexamen. Statistiken visar också att det är specifikt män med högutbildade partners som tar ut mera föräldraledigheter och använder sina pappakvoter. De med lägre utbildade partners använder klart mindre, ofta inte ens de 18 dagar som man har rätt till när barnet föds.

De nya möjligheterna inom fertilitetsbehandlingar och föräldraledigheter är mer tillgängliga för de som har pengar. Det kostar att analysera sina embryon. Bland regnbågsfamiljer, där det ofta krävs både nytänkande och ekonomiska resurser för att få barn, är föräldrarnas utbildningsnivå högre än bland föräldrar i allmänhet.

Finns det en risk att de som har resurser och tillgångar har råd med föräldraskap, medan de som inte har det ”väljer” att inte få barn? Att jämställdhet inom föräldraskapet segregeras enligt utbildning och socioekonomisk status? Forskning både internationellt och i Finland tyder på att det kan bli så.

På konferensen hördes oroliga röster om en framtid där bara de allra rikaste har råd med barn, sig det beror på ett allt mer krävande arbetsliv, att kvaliteten på spermier sjunker i och med miljögift så att dyra fertilitetsbehandlingar behövs eller på att mat-, bränsle- och ekologiska kriser gör vardagen så dyr att en allt större del av befolkningen helt enkelt inte har råd.

Vi i de nordiska välfärdsstaterna har än så länge råd med barn trots att det finns oroväckande signaler. Vi har till och med råd till att pappor blir hemma med sina barn och finns till som närvarande föräldrar i barnens liv. Globalt är det väldigt sällsynt att samhället tillåter sådant, för att inte tala om uppmuntrar till det.

Vi måste värna om vår rätt till att få barn och se till att barn inte blir en lyx som bara är till för de få som har råd. Och när barnen väl är här ska alla föräldrar ha rätt att delta i deras liv på lika villkor.

Anna Moring arbetar som ledande sakkunnig vid Nätverket för familjers diversitet där hon leder projektet Lag och familjers mångfald.