Nya vindar inom barnskyddsarbete

Systemiskt barnskydd är en ny barnskyddsmodell som tagit intryck från Storbritannien av en modell som kallas ”Reclaiming Social Work” och utvecklades i stadsdelen Hackney i London.

I korthet går modellen ut på att barn och deras föräldrar, som är barnskyddets klienter ska få mera tid och bättre service av barnskyddets socialarbetare.  Det ska alltid finnas någon på jobb som känner till familjens situation och familjen ska få intensiv hjälp så fort som möjligt. Barnskyddet ska se till hela familjens situation och ta reda på vilka viktiga personer som finns i familjens nätverk, som kunde vara till hjälp när det blir kris. Tanken med modellen är att socialarbetarna träffar barnen och föräldrarna där det bäst passar dem.

Så här vill säkert de flesta socialarbetare arbeta om arbetsomständigheterna kunde tillåta det. Men i dagens läge finns det kommuner där socialarbetare har långt över sextio klienter per socialarbetare eller mer. Socialarbetarna inom barnskyddet byts ut ofta, vilket gör det svårt att etablera ett fungerade samarbete med familjerna. I många kommuner är det svårt att fylla tjänsterna med behöriga socialarbetare. Vad är då nytt med modellen?

Inget snabbfix

Onsdagen den 21.3.2018 hölls ett seminarium på THL i utvecklandet av modellen för systemiskt barnskydd. På seminariet presenterades hur långt man kommit och visioner för modellens framtid.

Systemiskt barnskydd är ingen undergörande snabbfix-metod. Förändringar tar tid. Nytt med modellen är att man lägger vikt på barnskyddsteamets storlek och struktur, det vill säga vem som ingår i teamet och arbetsfördelningen mellan teammedlemmarna. I teamen ingår en familjeterapeut som bidrar med familjeterapeutiskt kunnande och en koordinator, som avlastar socialarbetarna med olika praktiska ärenden. En konsultativ socialarbetare leder teamen, som inte ska belastas med administrativa uppgifter, utan leda innehållet i klientarbetet. Teamen ska inte vara för stora. De ska helst inte bestå av mer än tre socialarbetare. I dagens läge bestäms klientmängden per anmält barn, som sedan blir barnskyddets officiella klient. I realiteten arbetar socialarbetaren ändå med långt fler människor, både familjemedlemmar och samarbetspartners. I framtiden skulle det vara önskvärt att man beräknade klientskapet familjevis. Det är viktigt att beakta syskonens situation i familjerna och hela familjens samverkan och nätverk. Socialarbetarna ska göra mindre skrivbordsarbete och ha mera direkt kontakt med klienterna.

En trygg arbetsgemenskap bidrar till att socialarbetarna bättre står ut med osäkerhet, blir mer flexibla och kreativa.

Önskvärt skulle vara att socialarbetarna inte skulle ha mer än 20 familjer, så att teamet i sig skulle hantera ca 60 familjer, vilket kunde innebär ca 90 barn. Nytt i modellen är också mötenas struktur, det vill säga hur man behandlar familjernas ärenden i teamet. Den här omstruktureringen ska ge förutsättningar för att i lugn och ro hinna reflektera över familjens situation helst tillsammans med familjen. Om familjen inte har möjlighet att delta ska teamet berätta för familjen vad man tänker om situationen och vad som kunde hjälpa familjen att förverkliga de visioner de önskar för sin egen del. När lugnet lägger sig i barnskyddsarbetet finns det mera utrymme för att hitta skräddarsydda unika lösningar för familjerna, som alla är olika.

Rädslan ska inte styra

Teamen ska fungera som en trygg hamn för socialarbetarna, där de får stöd och nya synvinklar i arbetet. Socialarbetarna ska inte styras av rädsla för att göra fel, som kan leda till åtal och rättegång i förvaltningsdomstolen. Intresset att i första hand lyssna på barnets och familjens synpunkter angående sitt eget välmående ska stå i fokus. Det är barnets, ungdomens och föräldrarnas tankar om hur man bäst kunde uppnå målsättningarna som ska styra. En trygg arbetsgemenskap bidrar till att socialarbetarna bättre står ut med osäkerhet, blir mer flexibla och kreativa. Socialarbetarna ska inte göra beslut för klienternas del eller bakom deras ryggar. När man satsar på att bygga upp förtroendet och en bra kontakt mellan teamen och familjerna minskar besluten som görs mot klienternas vilja.

Målsättningen med modellen är att socialarbetarna utvecklar skicklighet i bemötande och växelverkan. Det här gäller också samarbetet i de professionella nätverken. Betoningen är att man i ett tidigt skede i basservice ska upptäcka familjers problem och att de ska skötas där. Så här får barnskyddet arbetsro att arbeta med familjer som behöver intensivt stöd och där barn akut misshandlas och far illa.

Folkhälsan har aktivt varit med om att utveckla och föra fram modellen på svenska.

Men barnskyddet ska ha utrymme för att konsultera och stöda personal att arbeta med klienterna där deras problem upptäckts eller där familjerna sökt hjälp i stället för att man refererar klienterna till barnskyddet. Familjerna ska inte behöva bollas från en instans till en annan, utan få den service de behöver där de sökt efter den.  Samarbetsparter ska för sin del få stöd, då de känner hjälplöshet och osäkerhet i hur de kan hjälpa familjerna. Ingen professionell instans ska lämnas ensam med för stort ansvar för invecklade problemsituationer.

Vi utvecklar och utbildar

På seminariet kunde man konstatera att fjorton av de aderton kommande landskapen är med i pilotprojektet på THL. Femtioåtta personer har gått utbildarutbildningen för att nu utbilda barnskyddsteam runt om i Finland. Femtiotre team har nu börjat arbeta efter modellen och aderton har meddelat inleda arbetet på hösten. Nya barnskyddsteam runt om i Finland planerar att organisera sitt arbete efter modellen och anmäler sitt intresse för utbildningen.

Folkhälsan har aktivt varit med om att utveckla och föra fram modellen på svenska. Britt-Helen Tuomela-Holti och Saija Westerlund-Cook utbildar som bäst barnskyddet i Jakobstad. Katarina Fagerström har fungerat som utbildare för utbildarna och sitter med i projektets styrgrupp på THL. I december 2016 skrev hon en beskrivning av modellen, som finns på finska i elektronisk form. Hon deltog också i arbetsgruppen som utarbetade en beskrivning på modellen som är anpassad till finländska förhållanden.

Det frågas efter utbildning i modellen på svenska. Folkhälsan samarbetar också med Helsingfors universitet där modellen finns med i socialarbetarutbildningen och med yrkeshögskolor som ordnar specialiseringsutbildning i barnskyddsarbete. Det kommer att ta tid innan man kan se resultat av det här förändringsarbetet, men ivern, viljan och intresset är stort för att förbättra förhållandena i barnskyddet på många nivåer i det finländska samhället.

-Katarina Fagerström, sakkunnig i familjearbete på Folkhälsan