DAGIS-projektets studie pekar på att barn med bättre självregleringsförmåga spenderar mindre tid framför skärmen. Att öva på och lära sig självregleringsfärdigheter kunde vara ett effektivt sätt att minska skärmtiden bland barn.
Tiden som spenderas framför en skärm ökar kraftigt hos unga barn och skärmtid är starkt förknippat med flera negativa hälsofaktorer såsom övervikt, stress och depression. DAGIS-projektets studie vid Folkhälsans forskningscentrum utredde förhållandet mellan temperament, långtidsstress och skärmtid bland finska daghemsbarn samt hur socioekonomisk status påverkar den dynamiken.
Sammanlagt 779 barn och deras föräldrar deltog i studien. Långtidsstress mättes genom prover på hårets kortisolvärden från de senaste två månaderna, temperament via det standardiserade CBQ-VSF frågeformuläret (Children’s Behaviour Questionnaire [Very Short Form]), och barnens skärmtid mättes via föräldrarnas rapportering från de senaste sju dagarna. Socioekonomisk status representerades av hushållets högsta utbildningsnivå.
– Våra vanor börjar formas redan i en tidig ålder och den här sortens studier ger oss insikten att barn med olika temperament har olika behov för handledning. Studien understryker på sätt och vis varje barns individualitet. Insikten att varje barn har olika utgångsläge och behov är viktig inom småbarnspedagogiken, berättar Marja Leppänen, forskardoktor i DAGIS-projektet på Folkhälsans forskningscenter. Leppänen är ursprungligen fysioterapeut och har sedan doktorerat inom hälsovetenskap.
Studiens resultat pekar på att barn med bättre självreglering spenderar mindre tid framför skärmen. Att öva och lära sig självregleringsfärdigheter kan visa sig vara ett effektivt sätt att minska skärmtiden bland barn.
Inom forskningen delas skärmtid in i olika kategorier såsom tv-tittande, dator-, telefon- och tablettanvändning. Att skärmtiden har ökat exponentiellt under hela 2000-talet anses vara oroväckande eftersom det finns ett tydligt samband mellan ökad skärmtid och negativa hälsoindikatorer, såsom övervikt och depression.
Enligt rekommendationerna borde skärmtiden begränsas till 60 minuter per dag för 2–5 åringar men i verkligheten är det endast en bråkdel av barnen som går under rekommendationen. Med tanke på att många vanor som man bär med sig hela livet, inklusive hälsovanor, formas under den tidiga barndomen är det viktigt med kunskap om de påverkande faktorerna.
I den här studien mättes skärmtid via självrapportering. Med andra ord var det på föräldrarnas ansvar att dokumentera hur många minuter om dagen barnet satt vid en skärm och vid vilket slags skärm..
– Med tanke på framtida forskning skulle det även vara viktigt att skilja mellan vad skärmtiden använts för – har barnet passivt tittat på tv-program eller aktivt spelat ett spel på tabletten? En annan faktor som inte framkommer i den här studien är vilken tid på dygnet som barnet suttit vid en skärm. Det vore intressant att se hur skärmtid under olika tider på dygnet påverkar stressnivåerna. Tidigare studier har nämligen pekat på att skärmtid leder till sämre sömnkvalitet och stress hos såväl barn som vuxna, berättar Leppänen.
Stress är våra fysiologiska och mentala reaktioner på påfrestning av olika slag. Då vi talar om stress handlar det nuförtiden ofta om mental överansträngning och känslor av tidsbrist, osäkerhet och otillräcklighet. Långvarig stress kan utmynna i allvarliga utmattningssymptom. Med andra ord blir vi stressade då det händer mycket runt oss som vi inte kan behandla eller känner att vi inte kan kontrollera.
Tidigare har stress ansetts vara något som främst hör till vuxenlivet, men forskningen har visat att redan unga barn upplever allt större grader av stress. Problemet här är att små barn inte kan uttrycka sin stressupplevelse i ord på samma sätt som vuxna. Således används stresshormonet kortisol för att mäta stressnivåerna hos barn.
– Kortisol är en indikator på stress. Hårkortisolmätning är en lovande metod då den är smärtfri och icke-invasiv, sammanfattar Leppänen.
Människans psyke anses vara en produkt av såväl ärftliga faktorer som miljöfaktorer. I psykologin anses temperament vara den del av vår personlighet som vi föds med och som inte förändras över tid. Således lägger temperamentet grunden för hur vi reagerar på och interagerar med vår omgivning.
Det vanliga sättet att mäta temperament är via frågeformulär och då det handlar om barns temperament används främst CBQ-formuläret. CBQ är utvecklades av utvecklingspsykologerna Samuel Putnam och Mary Rothbart för att mäta temperament bland barn i åldern 3–6 år och formuläret fylls i av barnets vårdnadshavare.
– Att mäta temperament är krångligt. CBQ är ju en indirekt representation i och med att det är föräldrarna själva som svarar på frågeformuläret om sina barn. Det här kan påverka resultaten. Samtidigt har temperamentresultaten tydliga samband med barnets beteende och är således ett förhållandevis pålitligt instrument i den här sortens studier, säger Leppänen.
Temperament delas in i tre huvudkategorier: positiv affekt, negativ affekt och självreglering. Positiv affekt är hur mycket barnet njuter av högintensiva stimulerande situationer och bekvämt barnet hanterar sociala situationer. Barn med mycket negativ affekt har typiskt ett sämre humör, är argsintare, räddare, och svåra att trösta. Självreglering är egenskapen att själv inhibera impulser enligt sociala normer, självreglera sina emotioner, och styra sin uppmärksamhet och fokus.
Socioekonomisk status (SES) är en individ eller familjs ekonomiska och sociala positionering i förhållande till andra i samhället. Egentligen menas här inkomstgrad, yrkesroll och utbildningsgrad. Tidigare studier har visat att barn i familjer med högre SES har mindre skärmtid. I den här studien användes familjens högsta utbildningsgrad som indikator för SES.
I DAGIS-studien jämfördes medeltalen på SES med skärmtiden och barnens temperamentsprofiler. Det visade sig att barn från familjer med högre SES uppvisar mindre negativ affekt som temperamentsdrag jämfört med lägre SES poäng, men att SES inte associerades med några av de andra temperamentsdimensionerna. Låg SES var även associerat med mer skärmtid. Skärmtiden och långtidsstress verkade inte heller ha något tydligt samband i den här studien. Däremot hade barn med bättre själregleringsförmåga signifikant mindre daglig skärmtid.
– En av de viktigaste lärdomarna från den här studien är att barn har olika temperament och således olika behov. Att känna till barnets temperament, tendenser och behov kan ge oss pedagogiska verktyg i utvecklandet av småbarnsundervisningen eller handledning, säger Leppänen.
I och med att mer skärmtid tycks ha ett samband med sämre hälsa i form av övervikt, depressionssymptom och försämrad sömnkvalitet är det här ett viktigt forskningsområde inom såväl psykologin, medicinen och hälsofrämjande i allmänhet. Den här studien pekar på att temperamentsdimensionen för självreglering har en betydelse då det kommer till skärmtidsbeteende hos barn. Samtidigt är självreglering också en egenskap som går att öva upp. Det ger oss verktyg då vi planerar interventioner eller metoder för att minska skärmtiden bland barn.
Du kan läsa hela studien här.
Simon Granroth, Vetenskapskommunikatör
