Vi känner henne från Folkhälsanhuset i Esbo, men nu tar Annika Wahén över rodret vid Folkhälsan Blomsterfonden. Här har hon nyss tillträtt som ny enhetschef.
Bo på Folkhälsan– Det är förstås alltid omvälvande att byta jobb, men det är ju det här jag brinner för! Jag trivs med att starta upp saker och se resultat när människor kommer samman.
Det här är Annika Wahéns tredje arbetsdag på Pohjolagatan 42 i centrala Helsingfors. De första dagarna har gått ut på att lära känna huset och människor som lever här.
– Jag ser mycket fram emot att förvalta den långa traditionen som finns i den här byggnaden. Det här huset fyller snart 100 år. Men samtidigt ser jag också att jag har värdefulla erfarenheter med mig från Folkhälsanhuset i Esbo som jag kommer att ha nytta av här.
Innan Wahén kom till Blomsterfonden har hon under tio års tid byggt upp verksamheten i Esbo. Hon var med från början när huset öppnade 2010.
– För mig har rätten till ett liv hemma alltid varit en hjärtefråga. Det här ska inte vara “ett boende”. Det ska vara någons hem. Oavsett hur serviceformen ser ut, så ska känslan vara att komma hem. Hur skapas ett hem? Hur ser vi till att det här är den platsen på jorden där du kan vara just du?
Wahén berättar att livet på Folkhälsan ska följa den naturliga livsrytmen.
– När anhöriga försiktigt börjar fråga om besökstider brukar jag i stället fråga: “Vad är naturligt i er familj?”. Det är ju så vi ska tänka! Brukar ni äta söndagsmiddag? Har ni fredagsmys? Så som ni umgicks förr, så ska ni också umgås nu! Om besökstider inte fanns hemma, så finns de inte heller nu.
– Vi har alla rätten till vårt eget liv. Vi är alla någon och vi ska alla få leva ut vårt eget jag. Vi som jobbar här måste kunna förmedla den tryggheten och möjligheten.
Redan under de första dagarna har Wahén både bekantat sig med personalen och rekryterat en handfull årsverken.
– Jag brukar ofta likna personalarbete vid fotboll. Alla vill spela i vinnarlaget. Min uppgift är nu att skapa ett riktigt dreamteam där de bästa vill spela. Och det ser mycket lovande ut! Jag tror på alla som jobbar här.
Hon nämner Rakel Edgren som en stor förebild. Edgren var en banbrytande hälsosyster som gjorde stora insatser för den folkhygieniska upplysningsverksamheten i Svenskfinland i början av 1900-talet.
– Vi bär Rakels mantel varje dag. Jag tror mycket på en ansvarskultur där alla roller är olika, men precis lika viktiga. Alla måste få känna att de får – och ska – ta ansvar.
Wahén påpepar att det också gäller personerna som bor här.
– Vi mår alla bra att vara behövda och ha en funktion. Därför skapar vi heller inget all inclusive-monster här. En minnessjuk person kanske kommer från ett hem som ur en utomståendes perspektiv ser stökigt ut, men där hade hen en funktion. Det där ska vi inte ta bort.
Man ska fortsätta med det man kan.
– När nya flyttar in brukar jag fråga vad de kan och vad de vill ta ansvar för. “Tycker du om att baka? Bra – då behöver vi dig! Har du gröna fingrar? Utmärkt – då kan du ta blommorna, välkommen!”.
Man ska fortsätta med det man kan. Annika Wahén poängterar också att det tar tid att plantera om ett gammal ek. Det behöver göras varsamt – och med känsla.
– Jag har själv nära erfarenhet. Jag vet vad det kräver av en som anhörig när ens förälder sakta blir svagare. Jag har min egen mamma här i huset. Hennes hem finns nu här. Jag har varit med från många perspektiv. Det är värdefullt i mitt jobb som enhetschef.
När tjänsten på Blomsterfonden blev ledig tvekade hon inte länge.
– Ju äldre jag blir desto mer fascineras jag av människor och relationer. Det är med stor ödmjukhet jag tar emot den här uppgiften. Här ska jag nu försöka skapa ett riktigt vinnarlag! Det ska vara ett hem där vi aldrig har bråttom och det mänskliga alltid vinner.
