"Vi är inriktade på att bygga människor och bygga liv, grundläggande saker i vardagen", säger handledare Andreas Svahn vid Resurscentret Föregångarna i Vasa. Föregångarna är en ungdoms- och arbetsverkstad som hjälper deltagarna att komma vidare i livet, när det gäller arbete, studier och sociala sammanhang.
Läs mera om FöregångarnaVarje morgon hos Föregångarna inleds med en morgonsamling som personalen turas om att leda. Dagen innan ar personal och deltagare besökt Power Park, så Föregångarnas individuella handledare Maria Kentta (bilden uppe) som håller i morgonsamlingen den här morgonen, börjar med att kolla p lite stämningar från besöket på nöjesparken.
Glada kommentarer hörs och någon ångrar att den valt en attraktion som hen blev helt snurrig i. Efter det får deltagare och personal berätta hur de mår just den här morgonen, enligt en skala på 1 till 5 och komplettera med att välja dagens humör enligt roligt tecknade bilder på en hund.
I Föregångarnas ”kreativa rum” sitter Linda, Dennis, Theo och Samuel och är sysselsatta med olika personliga projekt.
Dennis berättar att han kom till Föregångarna första gången redan för 20 år sedan, men är tillbaka för att få stöd och komma vidare i livet.
– Jag känner mig lite som en del av inredningen. För mig har den störst enskilda grejen varit att få samtalsstöd som känns personligt och för mina behov.
Dennis har hållit på och tagit studenten på distans. Föregångarna är ett ställe att komma till på dagen och att vistas på.
Samuel säger att han tidigare har gått till en finsk ungdomsverkstad.
– Där var programmet mest att vi laga mat, men vi fick nog hjälp med praktiska saker som FPA-ansökningar och sådant.
Bilden: I kreativa rummet kan var och en greja med egna projekt.
Theo berättar att hen inte hade något tidsperspektiv på grund av sin ADHD.
– Nu har jag tränat upp att komma i tid och jag vet hur min kropp och mitt huvud fungerar och sådant. Här förstår man allas individuella behov och man får rutiner.
– Man känner sig inte lika ensam här som om man bara blir hemma. Jag är jättesocial men gud vad nervös jag var första gången. Jag har fått jättebra kamrater som jag annars inte skulle ha träffat. Det finns nästan alltid någon ny person här som man kan börja prata med, säger Theo.
Linda säger att även om det känns svårt i början så får man göra allting i egen takt.
– Man får hjälp också med det sociala om man behöver det.
Alla betonar att det genom Föregångarna fått rutiner i vardagen och att det har haft en stor betydelse för dem.
Vägledarna Kaj Sjöberg och Michelle Henriksson står för Föregångarnas uppsökande verksamhet och är ofta de som har den allra första kontakten med de ungdomar som kommer hit.
– Om ungdomarna inte kan ta sig hit så träffas vi någon annanstans, eller gör hembesök, berättar Kaj.
Uppgifter om en ung person som kan behöva stöd får man ofta från skolan som kontaktar Föregångarna och ber dem kolla upp dem som till exempel avbrutit sin skolgång.
– Vi ringer eller skickar ett meddelande direkt till dem. Om de är svårt att få tag på dem kan vi gå via föräldrarna ifall de inte är myndiga. Att komma till Föregångarna baserar sig på frivillighet, vi vill inte tvinga oss på, säger Kaj.
Det händer ganska ofta att man inte får kontakt och då provar man på nytt några gånger.
– Hen är kanske inte redo just då för att komma till oss, men det kan bli aktuellt i ett senare skede.
När ungdomarna kommer till Föregångarna så kartlägger man läget först.
– Vi hjälper exempelvis med att hitta ett jobb, gör en cv tillsammans. Vi jobbar med ungdomarna inte för dem. Vi kan vara med och peppa. Om någon funderar på studier så kan vi följa med till skolan om hen önskar eller till socialen eller polisstationen om det känns jobbigt, säger Kaj.
Bilden: Michelle Henriksson och Kaj Sjöberg är vägledare och arbetar med uppsökande verksamhet.
– Vi samarbetar med Försvarsmakten och träffar alla som kommer till uppbådet. Där får vi hålla ett litet anförande då vi berättar för alla som ska rycka in vad vi kan hjälpa med från Föregångarnas sida. Sen pratar vi enskilt med var och en av dem och kollar fiilisen.
Kaj och Michelle kollar upp om de är nöjda med sitt beslut att rycka in och vad de tänker göra innan inryckningen, och vilka planer de har efter sin militärtjänstgöring.
– Socialhandledaren i Dragsvik tar kontakt med oss om någon avbryter. Vi ringer upp och kollar läget, vad ska hen göra i stället.
Michelle berättar att det bästa med att vara uppsökare är den positiva respons man får.
– Ungdomarna kan berätta att de sluppit in till en skola eller fått ett jobb och man ser att det går åt rätt håll för hen. Man kan se av kroppsspråket hur den unga mår och så får man kanske en kram som respons, berättar Michelle.
Oroliga föräldrar tar ibland kontakt med uppsökarna.
– Om en ung person tar kontakt själv så finns en vilja att få hjälp. Om det är någon annan som gör det så finns inte samma motivation att göra något åt sin livssituation. Då kan det gå en längre tid tills attityden har vänt och hen börjar aktivt göra saker för att ändra på läget.
Ungdomsverkstaden Ramp är ett ställe för unga i åldersgruppen 16–29 år. På ungdomsverkstaden arbetar de pedagogiska handledarna Fredrika Nyqvist (ledig den här dagen) och Joakim Westeråker, samt individuella handledaren Maria Kentta.
– Till oss kommer unga även direkt från skolorna, eller genom kontakt med uppsökarna. Från andra stadiets skolor främst. Till oss kan man också komma ifall man avbrutit utbildning och behöver ha ett socialt sammanhang att gå till för att delvis upprätthålla dygnsrytm, en fungerande vardag och samtidigt fundera på framtidsplaner, säger Joakim.
Det är väldigt individuellt vad en ung person väljer att göra här.
– Vi kan ha deltagare som har varit hemma i flera månader eller i flera år. De kan vara väldigt obekväma i sociala sammanhang. Med en sådan person så behöver vi komma i gång med vardagslivet och att kunna vara tillsammans. Komma upp på morgonen och gå sova på kvällen. Det är en jättesvår process. Det är sällan bara en sak som är problemet.
Bilden: Joakim Westeråker, pedagogisk handledare, samtalar med en deltagare.
– Det kanhända att du har någon sorts diagnos eller missbruk. Det kan vara att du har föräldrar som ställer till det. Det är inte ovanligt. Sen kan det vara en kombination av många olika orsaker, säger Joakim.
Medan jag intervjuar Joakim kommer Erik (fingerat namn), en av deltagarna på ungdomsverkstaden in.
– Tjänare! Hur är läget? frågar Joakim av Erik. Om du tar en kaffe så återkommer vi om en liten stund. Så kan vi sen göra det som vi prata om.
Erik nickar och går in i köket och vi fortsätter samtala med Joakim.
– Från skolan kan det komma någon med en specifik problematik, till exempel någon som varit sjuk i två-tre månader och som behöver få hjälp med den en uppgift. Då har man en specifik sak som man jobbar med som är mera studieinriktad.
Den sociala träningen sker i olika gruppverksamheter.
– Matlagning på fredag eftermiddag ofta, och någon annan dag något program tillsammans. Det kan vara fysisk träning eller något annat. Däremellan varvas det med eget arbete, alla får ha sin egen grej, sitt eget projekt, säger Joakim.
Bilden: "På sätt eller annat försöker vi få till stånd en gruppdynamik", säger Joakim.
Maria Kentta arbetar som individuell handledare, vilket innebär att hon träffar deltagarna enskilt i sitt arbetsrum för samtalsstöd.
– Vi går mera på djupet kring hur man mår. Många kommer hit för att få tag i rutiner, dygnsrytm och att överhuvudtaget komma ut bland människor. Så vi tittar kanske lite närmare på de där sakerna som kommer emellan. Och vad man vill.
Alla kommer inte på samtalsstöd men många gör det. En del har egna terapier som de går och då behöver man inte fokusera på det utan Maria kan vara mera ett stöd i vardagen.
– Vi tänker högt tillsammans, jag brukar säga att det är bättre att det är två hjärnor, någon som man kan brainstorma tillsammans med är bättre än att man håller på och snurrar det inom sig.
Bilden: Maria Kentta är individuell handledare och arbetar med samtalsstöd för deltagarna.
När det är Marias tur att hålla morgonsamling som idag brukar hon passa på att ge lite psykoedukation.
– Vi stannar upp tillsammans och funderar över hur vi mår. Psykoedukation är att lära ut hur vi fungerar och att vi kan påverka vårt eget mående. Det handlar om hur människan fungerar, vi är alla individer men vissa saker gäller mera generellt för oss alla.
Om alla under morgonsamlingen mår jättebra så är det jättemycket energi i rummet. Men det är okej att ha sämre dagar.
– Då förstår vi andra att vara snällare med den som har en sämre dag. Jag frågar ofta om vi kan göra någonting åt saken? Deltagaren har kanske migrän och önskar att belysningen dämpas. Som ett exempel på en sak som man lätt kan ta i beaktande.
Ungefär en gång i veckan kan samma person få samtalsstöd, men det kan bli mera sällan när det är flera deltagare som behöver samtalsstöd. Om det finns andra gemensamma aktiviteter på schemat, så är också Maria med på dem och möjligheterna för enskilda samtal blir färre.
Men om behovet av samtal är stort, prioriteras samtalen man kan skippa gemensamma program även om man eftersträvar att vara med i dem.
– En del är nöjda med mera sällan. Andra kommer vid behov och de är duktiga på att boka tid själv och komma ihåg att ”hej nu glömde vi sätta in en ny tid, när har du det passligt?”
Maria kan också själv ta initiativ om det ser ut som att någon skulle behöva prata eller om någon av de andra handledarna märker någonting och nämner det för Maria.
– Det som är bra att jag ser alla våra deltagare till vardags. Jag behöver inte oroa mig för hur en deltagare mår mellan träffarna, jag kan gå fråga under dagen ”Hej, är allt okej?”.
Maria brukar betona för ungdomarna att hon inte har de rätta svaren för dem.
– De rätta svaren bär du själv på, säger jag åt dem och berättar att jag har studerat de här sakerna och är intresserad av det här och av att hitta lösningar. Så vi tänker högt tillsammans och så är det du som vet. Om jag går in på fel spår så kan du säga att det var inte alls så där.
Man funderar tillsammans och tar små steg i taget för att komma till rätt riktning.
Bilden: Deltagare från Föregångarna målar graffiti på en vägg. Handledare Andreas Svahn till vänster.
– I början tar jag reda på vad som är viktigt för den här individen, vilka är värderingarna, vilka förväntningar har personen på sig själv och vad hen skulle vilja bli och vad är viktigt på riktigt för just hen.
Man strävar alltid till att uppmuntra till handlingar som leder i den riktning den unga vill hålla, mot det som är viktigt för individen.
– Men också lära oss att bli observanta på vad som får oss att i stunden kanske välja att göra, eller inte göra, något som kanske slutligen leder oss ifrån det vi vill uppnå.
Jag får en pratstund tillsammans med Emma, en av deltagarna hos Föregångarna som gått här länge.
– Jag har hunnit se alla deltagare bytas ut till nya under min tid.
Emma kom till Vasa för att studera till klasslärare, men hon hoppade av studierna. Hon har känt sig ensam i Vasa men Föregångarna har gett henne riktiga vänner och ett sammanhang hon trivs i. Nu är målsättningen att börja studera filosofi och livsåskådning i Åbo i höst. I Åbo bor också hennes mamma och syster.
– Det ska bli fint bo nära den egna familjen, jag har saknat dem och jag ser fram emot att flytta till Åbo.
Emma har fått samtalsstöd med Maria Kentta.
– Jag har märkt att jag inte känner mig själv så bra som jag har trott. Alltid när jag trott att nu känner jag mig själv så märker jag att det finns ännu mera att lära känna.
Emma vill lyfta fram att handledarna och alla de som jobbar på Föregångarna har en avgörande betydelse för trivseln.
– Det finns en helt underbar stämning här hos Föregångarna.
Andreas Svahn är handledare för den rehabiliterande verksamheten. Han sköter bland annat en del administrativa bitar kring deltagarnas rehabilitering, som att delta i arbetet att göra upp individuella rehabiliteringsplaner.
– Verksamheten baserar sig på lagen om rehabiliterande arbetsverksamhet som säger att välfärdsområdet måste erbjuda den här servicen. Först måste personen göra en aktiveringsplan med socialbyrån och AN-byrån (Österbottens arbets- och näringsbyrå), berättar Andreas.
Aktiveringsplanen fungerar som bakgrund med förutsättningar och lite livshistoria. Sen görs det upp målsättningar.
– Vilka målsättningar har du, varför ska du vara på Föregångarna? En första målsättning kan vara att få rutiner i vardagen som att stiga upp på morgonen och att sova på natten.
Andreas hjälper ofta deltagaren med att formulera målsättningarna.
– Oftast görs en plan för 3 månader åt gången. Planen utvärderas när den närmar sig slutet vid ett nytt möte med socialbyrån och AN-byrån, där det besluts om en det ska göras en ny plan eller något annat.
Bilden: Andreas Svahn är handledare för den rehabiliterande verksamheten. Här i sampspråk med en deltagare i köket.
En ny plan innebär nya målsättningar som kan vara att besöka AN-byråns yrkevalspsykolog, genomgå en hälsogranskning, att börja fundera på vilken bransch eller studier som intresserar.
– Förhoppningsvis görs den sista 3-månaders planen med målsättningar som kan vara att inleda studier, att hitta jobb eller något i den stilen, säger Andreas.
Ungefär i 80 procent av fallen når man upp till en önskad nivå av uppfyllelse av målen. Fortsättningen kan vara lönearbete, arbetsprövning, studier eller någon annan form av service som AN-byrån eller socialbyrån erbjuder. Det händer att en deltagare blir sjukskriven och en del avbryter verksamheten utan någon vettig orsak.
– Vi avbryter ibland från vår sida om deltagaren inte sköter sin del av avtalet. Man kan inte vara frånvarande hur mycket som helst från en sådan här service utan att den bryts. Det finns vissa förpliktelser som deltagarna har.
Bilden: Veckoschema hos Föregångarna.
Deltagarna har rätt att få arbetsmarknadsstöd för sin tid här, plus en kostnadsersättning på 9 euro per dag.
– Ofta händer det att en deltagare som avbrutit sin rehabilitering, kommer tillbaka i ett senare skede.
Senast Andreas kollade statistiken var den genomsnittliga tiden för hur länge en deltagare är hos Föregångarna, dryga 11 månader.
– Det finns en maxgräns på 24 månader som är inskriven i lagen men det går att töja lite på den gränsen. Exempelvis om 24 månader är uppnått i maj och deltagaren har fått en studieplats till hösten så är det bäst att fortsätta fram tills studierna börjar, så inte allt det goda som uppnåtts går till spillo under väntetiden.
Rehabiliterande arbetsverksamhet kan skötas av olika typer av organisationer men inte av företag. Man kan ha rehabiliterande arbetsverksamhet också på en mer ”arbetsliknande arbetsplats”, till exempel att sköta grönområden eller på loppis.
– Men vår verksamhet på Föregångarna är mera inriktad på att bygga människor, bygga liv, grundläggande saker i vardagen. Man kommer inte hit och bygger fågelholkar och så går man hem, utan det är mycket funderande kring livshantering och mående. Det betyder inte att vi snackar varandra sönder, alla har också egna konkreta och praktiska projekt.
Föregångarna är en del av ULA-nätverket som består av svensk- och tvåspråkiga ungdoms- och arbetsverkstäder i Finland. Koordinator för nätverket är Daniel Åkermark som är biträdande enhetschef för Föregångarna. Förkortningen ULA står för Ungdom, Lärande, Arbete.
Daniels uppgift som koordinator är att stöda och koordinera bland annat fortbildning och att arrangera personaldagar på svenska åt ungdomsarbetsverkstädernas personal. De flesta verkstäder är enspråkigt finska och totalt finns det över 200 verkstäder, på finska ”työpajatoiminta”.
Inom det svensk- och tvåspråkiga nätverket ULA arbetar man på ungdomsverkstäderna för samma mål oavsett var verksamhetspunkterna finns geografiskt.
– Vi lär av varandra best practice och arbetar med kompetenshöjning och fortbildningar. Vi håller ULA-dagar turvis på någon av ungdomsverkstäderna, då vi träffar personalen från de andra verkstäderna.
Bilden: Daniel Åkermark är koordinator för ULA-nätverket och biträdande enhetschef på Föregångarna.
En del av Daniels och nätverkets uppgift är intressebevakningen för det svenska arbetet inom den stora finska ungdomsverkstadshelheten och rapporteringsskyldighet till regionförvaltningsverken som finansierar verksamheten.
– Jag är en del i ett arbetsteam här och är inte enbart administrativt sysselsatt. Som samhällsvetare delar jag med mig av mitt intresse, jag följer med samhällstrender och vad som händer och sker i politiken. Jag försöker ge en 30 minuters nyhetsuppdatering för deltagarna varje vecka.
Fysiskt finns Daniel på Föregångarna i Vasa men i mån av möjlighet rör han på sig i hela Svenskfinland.
– Materialproduktionen sker på finska inom branschen och i mitt arbete ingår att inom den nationella takorganisationen Into, medvetandegöra de behov som vi har inom den svenskspråkiga verksamheten, för det finns väldigt lite material på svenska.
En skillnad mellan verkstäderna finns i att man söker finansiering på olika sätt för upprätthållaren av verksamheten kan vara en kommun, stad, förening eller ett bolag. En annan skillnad finns i vilken miljö man är verksam i. Är det i Helsingfors, Vasa eller i Ingå?
Bilden: Under morgonsamlingen diskuterades tankar och känslor som påverkar hur man mår.
– Den skillnaden är spännande att se för vi är lika på vissa sätt men har också betydande olikheter i verksamheten. After Eight i Jakobstad är ett musikcafé, de är verksamma i ett eget kvarter och driver en populär lunchrestaurang som är en egen förening, medan vi på Föregångarna i Vasa är en del av koncernen Folkhälsan. Grundtanken är ändå för alla att stöda deltagaren att komma vidare i livet.
Ser man på hela fältet som rör ungdomsverkstäder så är man inne i en väldigt stor förvaltningsmässig reform med kommuner och städer som vid årsskiftet gav ifrån sig social- och hälsovården till välfärdsområdena. Förutom kommuner och städer så berör reformen tre ministerier och AN-byråerna (arbets- och näringslivsbyråerna).
– Ungdomsverksamheten blir i en gråzon mellan många olika myndigheter. I en ung människas liv hänger allting ihop med varandra. Att navigera i det här förändrade läget med så många rörliga delar är krävande. Allt det här borde inte få synas i en ung människas vardag och jag kan bara hoppas på att det inte drabbar våra ungdomar.
ULA-nätverket har tidigare haft finansiering från ESF (Europeiska socialfonden), senare från Utbildnings- och kulturministeriet. Idag är det via 3 regionförvaltningsverk som det genom årlig ansökan söks medel för ULA-koordineringen. Även Svenska kulturfonden stöder ULA-verksamheten.
Bilden: Pride-verkstad hos Föregångarna.
Den största utmaningen för Föregångarnas enhetschef Petra Bengs är att arbeta med frågor kring finansieringen av verksamheten.
– Vi har olika samhällsreformer som påverkar tjänsternas finansiering och utformning. Skulle man få önska något så skulle det vara att få sätta mindre arbetstid på dem grejerna och mera arbetstid på annat. Men det är givetvis viktigt och en grundförutsättning för verksamheten.
Föregångarna ansöker om medel varje år för ungdomsverkstaden, för uppsökande verksamheten och för ULA-nätverket.
– Det kan vara frustrerande när man tänker på att Föregångarna är inne på sitt 24:de verksamhetsår och vi söker finansiering för 1 år i taget. För en etablerad verksamhet kunde en period vara 3 år eller något sådant tycker man. Det känns som att halva året går till att skriva ansökningar, rapportera och utvärdera, och så finns det ett halvt år tid att koncentrera sig på verksamheten och innehållet.
När lediga tjänster anslås hos Föregångarna, försöker man anställa lämpliga personer med varierande bakgrund.
– Vi i personalen har olika utbildningar och olika bakgrund. På det sättet blir det flera beröringspunkter till yrkeslivet. Vi kompletterar varandra på många sätt, också när det gäller åldersstruktur. Vi har också en jämn könsfördelning. När vi rör oss i andra sammanhang kan man se att det tippar lite åt kvinnohållet i branschen.
Deltagarna fäster sig olika vid olika personer i personalen och det är inget som man vill motarbeta, tvärtom.
– Om man känner att kemierna funkar så är det en bra sak. Personalen är helt avgörande för verksamheten.
Bilden: Enhetschef Petra Bengs vid en vägg med kloka ord på tavlor som deltagarna skapat.
Lokalerna och huset känns tryggt, gammalt och fint, ett gediget stadigt stenhus som står stadigt på marken.
– Det är lätt att komma till Föregångarna med kollektivtrafik, vi är vid torget mitt i stan och delar trapphus med många företag så vi är väldigt integrerade i samhället.
Petra Bengs tycker att det är viktigt att man kan möta målgruppen på modersmålet.
– Vi är en genuint svenskspråkig miljö. När något marknadsförs som tvåspråkigt så blir det ofta ändå finskspråkigt. Vi slussar våra deltagare till svenskspråkiga tjänster, våra vägledare har stenkoll på svenskspråkiga utbildningsmöjligheter.
En anställd som har starkare finska kan påverka vägledningen omedvetet.
– Det är sådana smygfakta som jag tycker har en viktig funktion
– Inom verkstadsverksamheten kan man på finska sidan nischa sig lite mera för målgruppen är större. För oss på Föregångarna är det både en styrka och en utmaning att vara mångsidiga och stretcha åt många håll. Det är mycket som ska rymmas inom våra ramar.
Bilden: Föregångarna är beläget centralt i Vasa i ett gammalt fint hus med många andra företag i samma trappa.
Föregångarna har sommarstängt 1.7-28.7 och öppnar igen 29.7 kl 9.00.
Mera information om Föregångarna
Text: Tomas von Martens
Foton: Föregångarna/ TvM
