Jakobstadsbon Christoffer Vidjeskog mottog idag utmärkelsen Årets pappa under högtidliga former. Vidjeskog har valt att tala öppet om sin egen utbrändhet och panikångest – ett ämne han anser att fortfarande är känsligt bland män. Genom sitt engagemang i Folkhälsans Papparum i Jakobstad hoppas han kunna hjälpa andra småbarnsföräldrar som kämpar med liknande utmaningar.
– Om jag blir symbolen för den utmattade småbarnsföräldern, så är det ett billigt pris att betala om det kan hjälpa någon annan, säger han.
Social- och hälsovårdsministeriet delar årligen ut priset Årets pappa på framställan av Befolkningsförbundet. Enligt ministeriet utses ”en person som genom eget exempel och egen verksamhet främjat identifiering av faderskapets betydelse och därmed ökat dess uppskattning.” Syftet är att stärka faderskapet, underlätta kombinerandet av arbete och familj, främja barnens intressen samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Folkhälsan ingår i ett nätverk av organisationer som via sina lokalföreningar och anställda lämnar in förslag på kandidater till priset.
Social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso premierade Vidjeskog tillsammans med fyra andra pappor, Jorma Martikainen, Vili Sarento, Eero Sarkalahti och Heikki Leivo, med ett konstfotografi under prisutdelningen i Statsrådets festlokal i Helsingfors. I sitt tal konstaterade minister Juuso att faderskapet är en resa och en av de största gåvorna som livet kan ge. Att få vara pappa är inte en självklarhet och att det är de små stunderna som är de mest betydelsefulla.
– Ni pappor som belönas idag har gett era barn tid och trygghet. Även om världen förändras har barnens grundläggande behov inte ändrats. Barn behöver trygghet och beskydd, sade minister Juuso.
När Vidjeskog nåddes av beskedet att han utsetts till Årets pappa blev han uppriktigt överraskad.
– Jag kände mig hedrad, tacksam och stolt när jag fick samtalet. Det kom vid en tid när vardagen känts lite extra tung och orken sviktat, så det var verkligen ett uppskattat samtal. Kan ärligt säga att jag blev rörd till tårar efter att jag lagt på luren och det hela sjönk in, beskriver Vidjeskog.
Faderskapet definierar Vidjeskog på djupet. Han menar att det gett honom en ny mening i livet, även om det inneburit att han fått hitta en balans för att inte förlora sina egna intressen.
– Före vi fick barn var arbetet en stor del av min identitet, men efteråt fick livet en ny mening. Man måste också försöka behålla sina intressen och inte tappa bort sig själv i småbarnslivet. För min egen del betyder det att när orken och tiden finns, går jag gärna ut med kameran i naturen eller skruvar i garaget, berättar han.
Vidjeskog upplever att många föräldrar idag är mycket stressade.
– Enligt mig är många småbarnsföräldrar otroligt stressade och det är utmanande att få ihop en vardag och jobb i en värld med höga krav och stigande priser. Min utmattning fick mig att inse mina begränsningar och därför jobbar jag 80 procent nuförtiden. Det kräver dock att man är beredd att göra uppoffringar för att få ekonomin att gå runt, men det har det varit värt!
Överlag anser Vidjeskog att föräldraskapet i dag kan vara ganska ensamt. När han var utmattad upplevde han att det fanns få stödjande nätverk för män med liknande utmaningar.
– Jag tyckte att det saknades stöd bland män. När jag sedan fick möjligheten att vara med och starta Folkhälsans Papparum kändes det som en självklarhet. Jag ville vara med och skapa ett forum för pappor att prata öppet om svåra ämnen. Det har varit en otroligt positiv upplevelse, och jag har fått många nya vänner för livet. Jag tror att många föräldrar skulle behöva större stödnätverk och möjlighet till avlastning i vardagen säger han.
Vidjeskog vill vara en närvarande förälder som finns till för sin familj i vått och torrt. Han tycker att det är viktigt att föräldrarna delar på ansvaret i hemmet och att familjelivet ses som ett gemensamt ansvar där båda bidrar.
– Jag har min egen pappa som förebild och försöker vara en trygg famn för alla i min omgivning. Familjens vardag tycker jag att man ska försöka dela på så gott det går. I vårt fall betyder det att min fru sköter organiserandet och planerandet, eftersom hon är bättre på det än jag. Å andra sidan faller andra praktiska saker kring hushållet på mig.
För Vidjeskog stod det tidigt klart att han vill stanna hemma så länge och så mycket som möjligt med sina barn. Vissa värderingar, som att säga förlåt och att förlåta, har han burit med sig sedan barndomen och hoppas nu kunna ge dem vidare till barnen Lotta och Stellan.
– Som barn lärde jag mig att man aldrig blir fattig av att dela med sig. Det är en fin värdegrund som jag hoppas att barnen tar med sig i livet tillsammans med viljan att stå upp för det som är rätt, även om det ibland kan kännas obekvämt, belyser Vidjeskog.
Under åren som pappa har Vidjeskog insett att faderskapet är en ständig läroprocess kantad av många sorters känslor.
– Jag gick in i föräldrarollen med en illusion om mig själv som ”färdig”. Men snabbt inser man att man knappt har skrapat på ytan av sin egen utveckling. Plötsligt har man ett barn som betyder mer än livet självt. Att tillåta sig själv att känna alla känslor fullt ut gör ont, men om man bara vågar så har det så mycket att ge, säger Vidjeskog.
Han konstaterar att faderskapet kan vara en omtumlande resa och att barnen lärt honom minst lika mycket om livet som han har kunnat lära dem.
– För män som vuxit upp i en kultur där man inte talar om känslor kan det nog vara rätt så omtumlande. Man får en ny uppfattning om vad som är viktigt. Självbehärskning och tålamod är två egenskaper som jag önskar att jag var bättre på, men kanske det kommer med åren.
Vilken hälsning vill Årets pappa 2024 Christoffer Vidjeskog skicka till andra föräldrar?
– Var snälla mot er själva! Ni duger precis som ni är och i era barns ögon är ni alla superhjältar! Ibland kan disken och tvätten få vänta till en annan dag!
Text: Markus Stubbe
Foto: Matti Aspvik
