Vi lever i ett accelerationssamhälle, men viktiga saker tar tid
Vad gjorde du fredagen den 28 februari 2025 vid 20-tiden på kvällen? Jag var i Mariehamn på ett arbetsuppdrag och kom precis tillbaka till hotellet efter att ha sagt hejdå till dem jag jobbat med under dagen. ”Vad hände den 28 februari?” undrar du kanske, och det är en befogad fråga.
Saker händer så snabbt nuförtiden och det som hände för en eller två månader sedan kan kännas väldigt avlägset. Fredagskvällen den sista februari var den dag när USA:s president Donald Trump, USA:s vicepresident J. D. Vance och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj hamnade i gräl framför hela världens tv-kameror.
Omedelbart flödade både sociala och traditionella medier av reaktioner och analyser och dagarna efter fylldes av politiska utspel och krismöten som följd av den exceptionella och skrämmande ordväxlingen. Sedan lugnade situationen ner sig och andra händelser fick plats i offentlighetens strålkastarljus.
Vår tid präglas av det här blixtsnabba tempot, när vissa händelser blir virala och ibland bara på bara några minuter verkar kapa all uppmärksamhet. Det kan handla om allvarliga världspolitiska nyheter, som i mötet mellan presidenterna den sista februari, men också om mer vardagliga saker som väcker starka positiva eller negativa känslor.
Inom Folkhälsan upplevde vi i december förra året hur den här blixtsnabba dynamiken fungerar när valet av Daniela Owusu till Finlands Lucia först gav upphov till en flod av rasistiska reaktioner, som i sin tur framkallade en störtvåg av motreaktioner från dem som ville visa att de stöder Daniela och är emot rasism. Den virala reaktionen ledde till ett rekordbra resultat i årets luciainsamling.
Under våren har humorgruppen KAJ:s framgångar i Sveriges melodifestival resulterat i virala glädjeyttringar, där egna varianter av ”Bara bada bastu” spelas in och sprids från Vörå till Uganda.
Det är lätt att dras med i den oskyldiga virala glädjen kring KAJ. Det är trösterikt att det går att vända en hastigt uppflammande våg av hat till en ännu kraftigare våg av stöd, som i fallet med luciainsamlingen, men på ett allmänt plan finns det mycket som är bekymmersamt med det uppskruvade tempot.
Den tyske sociologen Hartmut Rosa har beskrivit vår tid som ett accelerationssamhälle, där vi försöker springa fortare och fortare och riskerar bli både utbrända och dumma på
kuppen. Rosas medicin för att stå emot accelerationen är att medvetet söka långsamhet och djup.
I ett samhälle där stora nyheter känns gamla på bara några dagar och där ganska triviala fenomen och insikter kan få enorm spridning är det viktigt att hålla fast vid att viktiga saker tar tid och måste få ta tid.
Det mesta av det vi gör inom Folkhälsan, som att ta fram väl underbyggda forskningsresultat eller att skapa en bra vardag för barn och äldre, går inte att klippa ner till Tiktok-tempo, utan kräver dagar och år. Ett exempel på det här som jag hörde nyligen är att forskarna inom ett av projekten på Folkhälsans forskningscentrum analyserar 400 000 provrör för att ta reda på lite mer om mekanismerna bakom diabetes. Var och en kan räkna ut att det här tar tid.
Samtidigt behöver vi som organisation också förstå att det också finns situationer – som med händelserna kring lucia – när det är klokt och viktigt att agera och reagera i tidens snabba tempo. En klocka som stannat visar rätt tid två tidpunkter varje dygn, men det är inget alternativ.
Siv Sandberg, ordförande för Samfundet Folkhälsan
Den här kolumnen publicerades i Tidningen Folkhälsan april 2025