Framtidens äldreomsorg i stöpsleven
Äldreomsorgsexperter förutspår mera välfärdsteknik, service och vård i hemmet och önskar sig rehabilitering och mer valmöjligheter för framtidens mer individualistiska äldre.
- Jag som är under 60 år har jag svårt att föreställa mig hur jag vill bo när jag inte längre klarar mig själv. Jag vet inte. Jag kan bara relatera till mina föräldrars önskan. De är kring 85, har båda en långt framskriden minnessjukdom och de vill båda bo hemma.
Det säger Gun Eklund, som är vd för Folkhälsan Välfärd, som bland annat producerar äldreomsorgstjänster på många håll i Svenskfinland.
Regeringen har som mål att allt fler äldre ska bo hemma så länge som möjligt. Därför vill de satsa på hemvård och hemservice samt närståendevård.
I dagens Finland bor 90,5 procent av personer över 75 år kvar i sina hem. Den siffran kommer att växa under de kommande åren. Kommunerna lägger ner långvårdsavdelningar och kriterierna för att få plats på grupphem blir strängare.
Gun Eklund, som följt med utvecklingen av äldreomsorgen inom Folkhälsan i 15 år, säger att det har skett en stor förändring i hur äldre som får plats på grupphem mår. I dag ska man ha en rätt långt framskriden minnessjukdom för att få plats på ett grupphem med personal dygnet runt. Så såg det inte ut för 15 år sedan.
– Då var de som flyttade till ett grupphem mera självständiga och hade betydligt flera år kvar att leva. Personer i motsvarande kondition får i dag hemtjänst. Men många vill också bo kvar hemma. Vissa är i onödan rädda för att flytta till ett grupphem eftersom medierna lyfter fram skräckhistorier om vanvård. Vi måste komma ihåg att merparten av grupphemmen fungerar riktigt bra, säger Eklund.
Hur vill äldre själva bo?
– Forskning visar att medborgarna förbereder sig för att åldras och planerar hur de vill bo för att få den hjälp de behöver, säger socialgerontologen och docenten Outi Jolanki vid Tammerfors universitet.
Jolanki har forskat i hur äldre själva vill bo när de inte längre klarar sig själva, i projektet MOVAGE vid Jyväskylä universitet 2011–2015. Resultatet var inte entydigt.
– Många av dem som svarade sa att de vill bo kvar i sitt eget hem som de håller kärt. Men andra, som kanske redan flyttat många gånger innan och efter att de blev pensionärer, svarade att de är redo att flytta igen. Vanliga orsaker till att äldre vill flytta är att huset känns för stort och öde, att det innebär för mycket arbete. Många känner sig ensamma och otrygga i sitt hem.
De flesta svarade att de inte vill flytta till ett grupphem, men en del vill det och då är orsaken ofta att det avlastar de anhöriga. Långvården vill alla undvika och många svarade att de hellre flyttar direkt till graven än till en långvårdsavdelning.
Hemvården under lupp
I dag varierar kvaliteten på hemvården och hemservicen mellan kommunerna, som också har olika kriterier för när man har rätt till hemvård och när man får plats på grupphem med service dygnet runt.
Outi Jolanki är kritisk till det ojämlika läget och hoppas man tar det här i beaktande i vårdreformen.
– Det vore viktigt att få lika bra tjänster åt alla och att skillnaderna mellan kommunerna utplånas. Dessutom borde stödet till närståendevårdarna ökas. Under de senaste åren har de närstående uppmärksammats i till exempel regeringsprogrammet, och stödet till närståendevårdare har ökat. Men stödmetoderna och storleken på det ekonomiska stödet varierar mellan kommunerna, säger Jolanki.
Utveckla servicen i hemmen
Att utveckla hemtjänsten är ett måste när allt fler äldre ska bo kvar hemma längre. Kommunal hemvårds- och hemtjänstpersonalen arbetar i dag under stor press och avstånden mellan kunderna kan vara långa.
Överläkare Matti Mäkelä på Institutet för hälsa och välfärd är sakkunnig inom området service för äldre. Han anser att man i framtiden borde börja tänka mer på kvaliteten på den service som ges i hemmen. Dessutom borde vi bli bättre på att rehabilitera äldre personer i deras hem, så att de kan få tillbaka sin funktionsförmåga.
– Vi borde tala mer om innehållet i och målet med hemservicen – inte om vilka kriterier man ska uppfylla för att få hemservice. Målet kunde vara att faster Maja ska kunna besöka sommarstugan eller gå till affären och så jobbar man mot det.
– Många äldre känner sig ensamma och otrygga om de är helt beroende av hemtjänsten. Man kan få hemvård 3–4 gånger i dygnet, men besöken är korta, bara 15–30 minuter och någon hjälp med utomhusvistelse och sociala aktiviteter ingår sällan i den kommunala hemvården, säger Jolanki.
Ingen löpande band-hemtjänst
Folkhälsan Välfärd är en betydande aktör inom äldreomsorgen på svenska och erbjuder bland annat hemtjänst och olika former av boende, åt både privatpersoner och kommuner.
– Vi har valt att inte gå med i vissa upphandlingar eftersom kraven i upphandlingen varit sådana att vi ansett att det gör det omöjligt att ge en människovärdig service. Vi är inte alltid den billigaste, men vi är prisvärda. Vi har en holistisk människosyn och en helig gräns som innebär att vi inte accepterar att gå under den gräns där kvaliteten är för låg. Vi har inte velat gå med på någon löpande band-hemtjänst. Vi säljer vår tid och köparen får definiera innehållet. Hemtjänstpersonalen ska ha möjlighet att se människan, inte bara rusa in och ut, säger Eklund.
Svensk personal inte självklart
Hur det blir med servicen på svenska efter vårdreformen är ännu oklart. Att Folkhälsan kan erbjuda service på svenska skulle kunna tänkas vara en konkurrensfördel vid upphandling, men i själva verket är det inte så enkelt, menar Eklund.
– Det är enkelt för serviceproducenter att lova att de kan ge service på svenska. Det enda som behövs är ett kryss i rutan, men hur det förverkligas i praktiken är en annan sak. Kommunerna har dock blivit bättre på att granska att serviceproducenterna håller vad de lovar, genom att göra årliga auditeringar.
Se över hela paletten
Inte heller i framtiden kommer alla äldre att klara sig med enbart hemvård eller närståendevård. Även om antalet personer som drabbas av minnessjukdom minskar per åldersgrupp, ökar de insjuknade totalt sett eftersom vi lever längre.
Alla de intervjuade anser att vi i framtiden behöver en större palett av tjänster och service för äldre.
– Vi måste tänka brett. Vi behöver hemvård, närståendevård, grupphem med personal dygnet runt, andra typer av boendeformer och mera fokus på förebyggande verksamhet, säger socialgerontologen Jolanki.
Jolanki betonar också vikten av att stöda organisationer och föreningar, som har en viktig roll i det förebyggande arbetet med äldre.
– Att kunna vistas ute, ha socialt umgänge och gå till butiken är faktorer som främjar hälsan och välmåendet och förbättrar livskvaliteten, och här behövs frivilligorganisationernas hjälp.
Öppna aktivitetsgrupper
Folkhälsans förbunds hälsofrämjande arbete med äldre fokuserar mycket på förebyggande gruppverksamhet.
– I våra Folkhälsanhus försöker vi ha mångsidiga aktiviteter dit alla är välkomna – också de som inte bor i husen. Man kan antingen delta i eller vara med och arrangera aktivitetsgrupperna, vi är mycket öppna för önskemål och synpunkter. Det är också roligt att allt flera av våra lokalföreningar börjat ordna verksamhet för äldre, säger Viveca Hagmark, direktör på Folkhälsans förbund.
Äldre människors behov borde beaktas i en allt högra grad i samhälls- och miljöplaneringen, påpekar Hagmark.
– Det behöver inte vara komplicerat. Hiss i våningshus, sandade gator, parkbänkar, bussar som man lätt kommer in i, telefoner och datorer som är enkla att använda och så vidare, säger säger Hagmark.
Också för mindre bemedlade
Outi Jolanki leder det statsfinansierade projektet ASUVA, som undersöker nya former av gemanskapsboenden för äldre. Forskarna i gruppen undersöker bland annat den amerikanska Village Movement-rörelsens modell där grannar hjälper varandra och holländska gemenskapsboenden, av vilka ett är sådant där studerande bor förmånligt i utbyte mot att de tillbringar tid med de äldre.
– Alternativen finns. Problemet är hur man skapar bra boende och service också för mindre bemedlade äldre, säger hon.
Gun Eklund hoppas att vårdreformen, om den förverkligas på rätt sätt, också kommer att bidra till valfrihet för dem som inte har pengar i madrassen.
– Vi hoppas att reformen ger en verklig valfrihet och att det inte bara handlar om att vi kan välja våra vårdproducenter själva utan också hur vi vill ha vår vård och omsorg. Då blir detta att vara konsument inte förunnat bara dem som kan betala. Vårt samhälle har blivit mer individualistiskt och det bör synas också i vår äldreomsorg. De flesta företag har redan upptäckt att äldre är viktiga konsumenter. Förändringen ligger i skiftningen i synen på äldre människor från åldring till konsument, menar Eklund.
– Den så kallade Mick Jagger-generationen, som har vuxit upp efter krigen och nödåren har vant sig vid att välja och vraka på ett annat sätt än sina föräldrar. De kommer inte att nöja sig med vad som helst när de är i behov av service, säger Eklund
Skapa tillsammans
Co care, eller samskapande vård, är mer än ett trendbegrepp. Service för äldre borde skapas tillsammans med äldre som inte är en grå massa utan individer.
– I dag är äldreboenden ofta uppbyggda kring tankesättet ”vi sköter om dig när du flyttar in till oss”. Det passiverar. Vi ska inte erbjuda skivor till kaffet om klienterna vill ha något helt annat. Framtidens äldreomsorg ska skapas tillsammans med äldre, inte för dem. Vi är duktiga på det här inom Folkhälsan, men vi kan bli ännu bättre säger Joacim Sandbacka, Folkhälsan Välfärds regionchef i Österbotten.
Text: Hanna Rundell
Publicerad 16.12.2016