Rimma integrerar sig på svenska: Delaktighet är att höra till och kunna påverka

Den spirande vårgrönskan, löv blommor och promenader med nya bekanta var det som till slut fick Rimma Tjernomortjenko att förälska sig i Finland.

– På ryska taigan fanns inga blommor. I vår hemstad är det vinter nio månader om året. Vintern där är lång och kall och vår-, sommar- och höstvädret är mycket kort. Innan jag kom till Finland hade jag aldrig upplevt en så lång och klar vår, säger hon.

Vi träffas på Lappvikens vackra gamla sjukhusområde för att fotografera henne bland blomstren. Våren fullkomligen exploderar av syrendoft. Rimma funderar på vilka kläder och färger som passar bättre i miljön. Det blir både eleganta och sportiga, bägge utstyrslarna i en mild rosa ton. Kläder intresserar henne.

Hon har just deltagit i en virtuell kurs i babyberöring med kollegorna på Folkhälsan där hon gör sin språkpraktik. Som mamma till tre barn är hon intresserad av psykologi och hon är imponerad av Folkhälsans verksamheter som hon nu bekantar sig med.

Om fem eller tio år när min svenska är bättre kanske jag också ställer upp i val.

Målmedveten och social

Jag träffade Rimma första gången på ett kafé i centrala Helsingfors. Det märktes snabbt att hon är bra på att ta sig fram. Hon är glad, social och målmedveten. Rimmas CV är modernt layoutad i rosa, vitt och grått, välstrukturerad, intressant – och på svenska.

Hon har en magisterexamen i offentlig förvaltning med juridisk inriktning från Ryssland. I hemstaden Novy Urengoj jobbade hon som sekreterare och kommunikatör. CV:n talar också om att hon brinner för volontäruppdrag, kvinnofrågor och djur och tränar på gym. Hon talar ryska, turkiska, svenska och engelska. När hon snart är klar med andra året av integrationsutbildningen på Arbis i Helsingfors ska hon bli merkonom på yrkesinstitutet Prakticum. Just nu ligger hennes svenska på B1-nivå och vi kan föra rätt avancerade diskussioner om jag talar tydligt. Ibland får jag ty mig till synonymer för att hon ska förstå mitt ordval, men jag är imponerad över hennes svenska.

Det första året i Finland fick jag slåss med mig själv och öva på att komma ut ur min bekvämlighetszon.

Bättre svenska, bättre mående

Jag får en bild av att starten i Finland var tung, men i dag ser hon ut att blomstra.
Vartefter Rimma blev bättre på svenska har hon börjat må bättre. Den finlandssvenska gemenskapen har fått henne att känna sig välkommen och inkluderad.

– I början gav det mig ångest att inte kunna kommunicera med människor på gatan eller i affären. Det första året i Finland fick jag slåss med mig själv och öva på att komma ut ur min bekvämlighetszon.

Rimmas man är journalist och kritisk till det politiska styret i Ryssland, och det här hotade familjens trygghet. Trebarnsfamiljen flydde först till Turkiet där de bodde i sex år, men förföljelserna fortsatte också där. Rimmas man flyttade ensam till Finland och under ett år flög Rimma fram och tillbaka mellan Turkiet och Finland på turistvisum medan hennes mamma bodde med barnen i Turkiet. Rimma och barnen flyttade till Finland 2018 då de ansökte om familjeåterförening. År 2019 fick de politisk asyl och nu håller de på att skapa sig ett liv här.

– I början gillade jag inte Finland. På nätet hade jag läst om introverta människor som inte talar med varandra, inte ens sitter bredvid varandra på bussen. Kontrasten till de sociala turkarna var stor. I början trivdes jag inte och ville helst stanna hemma i vår bostad, inte integreras, säger hon och skrattar.

Sedan kom våren.

– Jag började tycka om Finland tack vare våren. Sedan kom en lagom tempererad sommar och hösten som jag också tyckte om, säger Rimma Tjernomortjenko.

Valde svenska

Eftersom Rimmas mans mormor har svenskspråkiga rötter var det viktigt för honom att integrera sig på svenska.

– När jag presenterades för alternativen finska och svenska som integrationsspråk frågade TE-byråtjänstemannen ”Varför då?” när jag valde svenska. Jag fick höra att det är svårare att få jobb på svenska. Men jag förklarade vårt beslut och anmälde mig till en svensk integrationskurs på Arbis. Jag tänker senare lära mig finska också.

Nu går sönerna i en svensk skola medan dottern går i engelskt daghem eftersom det var svårt att få plats på ett svenskt.

– Men vi planerar ändå att hon ska lära sig både svenska och engelska, förutom hemspråket ryska.

Rimmas man arbetar med ett eget företag. Hon går andra året i integrationsutbildningen och gör praktik på Folkhälsan. Dessutom har Rimma grundat en förening, Sadikat rf, för muslimska kvinnor och barn med syfte att hjälpa dem att integrera sig i det finländska samhället.
Familjen har inte varit i Ryssland på 10 år och kan heller inte åka dit på besök för att hälsa på släkten. Rimmas mamma som bor i Ryssland har heller inte kunnat besöka dem under coronatiden.

Alla känner alla

Rimma klättrar upp på en av de stora trädstammarna i Lappviken.

– Jag brukade tycka om att klättra i träd som barn när jag besökte mormor, säger hon.

Förutom att naturen hjälpt henne, har hon också börjat må bättre när hon hittat vänner här. När hon lärt sig bättre svenska och funnit en gemenskap via integrationskursen på Arbis har hon börjat känna sig mer delaktig i samhället.

– Arbisgemenskapen har blivit som en familj för mig. Lärarna och personalen är mycket stödjande. Dessutom har jag en jättebra mentor via Luckans integrationsprojekt Fika. Det fina med finlandssvenskar är att alla verkar känna alla så jag får hela tiden tips om nya vägar och kontakter, som Folkhälsans virtuella språkkafé och Nordisk kulturkontakt. Mina vänner som integrerar sig på finska verkar alls inte ha samma nätverk!

Att höra till är viktigt. Känna att man är en del av sin närmiljö, inte bara en tillfällig besökare.

– För mig är det mycket viktigt att vara en del av samhället och samtidigt att ha min identitet kvar. Jag är van att vara aktiv och ivrig på att ta del i olika saker. Den starkaste kopplingen till samhället är språket.

Läst partiprogrammen

Rimma har länge drömt om att göra frivilligarbete. Som ung i Ryssland drömde hon om att åka till Afrika och göra skillnad.

– Just nu är det inte realistiskt att åka till Afrika, nu bekantar jag mig med Folkhälsan och har också gjort frivilligarbete med äldre människor för föreningen Helsingforsmission. Jag trivs med äldre människor, de har så mycket livserfarenhet.

Känslan av att kunna förbättra och påverka är viktig. Hon intresserar sig för bland annat kvinnofrågor. Rimma tycker om och respekterar statsminister Sanna Marin och kollegorna de, bosnisk-finlandssvenska Emina och Senada Arnautovic.

– Om fem eller tio år när min svenska är bättre kanske jag också ställer upp, säger hon som svar på min fråga om hon kunde tänka sig politiken.
Kommunalvalet blir det första valet i Finland som hon får rösta i – och hon ser det som självklart att utnyttja sin rösträtt.

– Jag har läst partiprogram och ska göra Yles kandidatkompass på ryska. Vi ville förändra samhället i Ryssland, vi tänkte på barnen och på att förbättra deras livssituation. Men det var ingen idé att rösta i Ryssland, valen var inte fria och rättvisa.

Hon kan förstå att det inte är självklart för alla som flyttat till Finland att utnyttja sin rösträtt, att bland annat språket och tillgången till informationen om valsystemet är en utmaning.
I föreningen för muslimska barn och kvinnor ordnar Rimma diskussioner och lifehacks om integration, språkkafé på svenska och finska samt mat- och-kulturevenemang där också finländare får delta. För barnen ordnas samt pyssel, handarbete och högläsning av sagor deras föräldrar läst som barn.

– Det vore också roligt att planera gemensamma evenemang med Folkhälsan, säger hon.

Text: Hanna Rundell
Foto: Catrin Svenfors