Monopolet ska minska spelproblemen
I Finland har vi ett spelmonopol som ska begränsa de negativa följder som spelandet leder till. På det här sättet vill man komma åt problemspelande och brottslighet, och garantera ärliga spel och konsumentskydd.
På fastlandet har Veikkaus ensamrätt att erbjuda penningspel, och på Åland sköter Penningautomatföreningen (PAF) om motsvarande uppgifter.
För att få spela Veikkaus spel måste man vara fyllda 18 år – det gäller såväl spelautomater som digitala spel.
– Det är vår uppgift att sköta om förebyggandet av spelproblem. Vårt mål är att ha många kunder som spelar lite, och på ett sätt som inte går åt plånboken för mycket, säger Johanna Lipponen, som är chef för samhällsansvarsfrågor på Veikkaus.
Enligt forskaren Matilda Hellman, docent i sociologi, tar Veikkaus sin uppgift att motverka spelproblem på allvar, och lyfter upp nättjänsten Peluuri som ett exempel. Sajten, som erbjuder stöd och hjälp åt problemspelare, finansieras av Veikkaus med ungefär en miljon euro per år. Hon ser ändå en viss motstridighet i systemet och drar en parallell till monopolbolaget Alko.
Bildtext
– Alko utvecklar inte på samma sätt produkter för att locka och behålla kunder. Veikkaus betonar att de måste vara konkurrenskraftiga (i förhållande till utländska spelbolag), och de är därför tvungna att tänka ut hur de finländska spelen förblir attraktiva för spelarna. Men det ligger en liten motstridighet i det faktum att samma organisation ska utveckla produkterna och begränsa de negativa konsekvenserna, säger Hellman, som leder Center för forskning i beroenden, kontroll och styrning (CEACG) vid Helsingfors universitet.
När tre blev ett
Penningspelsystemet förnyades för ett år sedan då de tre tidigare speloperatörerna (RAY, Veikkaus och Fintoto) slogs ihop till det nya spelmonopolet Veikkaus. De pengar som finländarna använder på Veikkaus spel går i enlighet med lotterilagen till allmännyttiga ändamål.
Det är bara i inhemska spel vi kan erbjuda effektiva och rättvisa verktyg för att kontrollera sitt eget spelande.
– Det är samhällets önskemål att vi kan erbjuda konkurrenskraftiga alternativ, och det är bara i inhemska spel vi kan erbjuda effektiva och rättvisa verktyg för att kontrollera sitt eget spelande. Då finländarna vill spela våra spel, blir också de förlorade pengarna kvar för oss alla att dra nytta av. Samtidigt som du får lite spänning av att spela så gör du också något gott, och stöder goda gemensamma ändamål och samhällsverksamhet, säger Johanna Lipponen, och kallar spelandet för ”en frivillig kollekt”.
Över en miljard euro av Veikkaus spelintäkter delas ut av tre olika ministerier till föreningar och organisationer inom civilsamhället. Enligt lotterilagen ska drygt hälften kanaliseras till konst, idrott, vetenskap och ungdomsarbete, drygt 40 procent till social- och hälsovårdsorganisationer och krigsveteraner, och 4 procent till hästsport och -uppfödning. Spelintäkterna finansierar alltså en betydande del av vår välfärd, och i praktiken är till exempel idrottsområdet så gott som beroende av understöden. Också Folkhälsan får årligen understöd – ifjol rörde det sig om drygt 1,2 miljoner euro för verksamheten på fastlandet; bland annat för närståendevårdare, vänelevsverksamhet, stresshantering för unga och anpassningskurser. Därtill stödde PAF Folkhälsan på Åland med över 900 000 euro.
Liten grupp förlorar mycket
Under höstens lopp tog Helsingin Sanomat i flera omgångar upp spelproblem och spelpolitik i stora artikeluppslag. En av de frågor som diskuterades är det faktum att hälften av alla spelintäkter till Veikkaus de facto härstammar från en liten grupp problemspelare, som socioekonomiskt sett ofta är svaga, marginaliserade och lider av psykisk ohälsa.
– Visst är spelandet i någon mån koncentrerat till en viss grupp, men Veikkaus kan inte förbjuda någon att spela. Spelberoende behöver hjälp också från annat håll, våra metoder räcker inte till, säger Johanna Lipponen.
Marknadsföringen av spel är en fråga som problemspelare själva ser som en svår fråga. I en färsk rapport av THL ansåg närmare 70 procent av de som sökt hjälp via Spelkliniken att det finns för mycket spelreklam, och nästan hälften trodde att det fick dem att spela mer. Också Matilda Hellman har i sin forskning märkt att just spelreklamen väcker känslor.
– Spelproducenterna har i Finland en tradition av att framhäva man gör något bra och skapar välfärd när man spelar, eller att spelandet handlar om det finländska folkets rätt till sina drömmar om ett bättre liv. Men de i nya fokusgruppsintervjuer som vi har gjort under vintern ställer sig folk skeptiska till det här. Deltagarna tyckte att det var konstigt att vårt statsbolag uppmanar oss att spela.
Text och foto: Nanette Forsström
