Mattias spelade bort allt

Det är nu åtta år, fem månader och sex dagar sedan Mattias Boström i Borgå beslöt sig för att sluta spela.

– Mitt nya liv började 4.8.2009, efter min utfärd på Mörskomvägen. Jag fattade beslutet att fortsätta leva och att sluta spela.

Mattias Boström har alltid spelat, som liten med pappa och senare för sig själv. Han har länge vetat att han är spelberoende. Under en lång tid lyckades han ändå dölja sitt beroende och spelade i smyg för sin familj. Skulderna höll han för sig själv, skyndade hem från jobbet för att tömma postlådan och gömma räkningar och brev från indrivningsbyråer.

Jag fick en sån adrenalinkick och dopaminkick, trots att jag inte vann. Dels för att det var förbjudet och dels för att jag gjorde det i smyg. 

Adrenalinkick av att trycka in ett mynt

– När jag på våren 2008 första gången blev tvungen att berätta för Linda att jag hade skulder och var spelberoende sa hon ingenting, hon var helt tyst, säger Boström. Men jag såg hur någonting i henne gick i kras. 

Paret skulle gifta sig på hösten. De tog ett lån och betalade skulderna på 15 000 euro.

– Vi gifte oss i september 2008 och åkte på bröllopsresa till Tallinn. På båtresan till Tallinn tryckte jag in ett mynt i en spelautomat. Jag gjorde det förstås i smyg. Jag fick en sån adrenalinkick och dopaminkick, trots att jag inte vann. Dels för att det var förbjudet och dels för att jag gjorde det i smyg.

Efter resan lyfte Mattias Boström alla snabbkrediter han kunde få och snart hade han spelat bort 15 000 euro till.

– Jag tog då kontakt med A-kliniken och fick komma med i programmet Peli Poikki (ungefär Stoppa Spelet) som finansieras av Veikkaus genom Peluuri. I åtta veckor var jag i kontakt med en terapeut, men det hjälpte inte. Jag var rosenrasande på att jag hade spelat bort 30 000 euro och inte fått någonting för det. Jag ville vinna.

Vanlig vardag

Mattias Boström är 37 år, gift med Linda och har två barn som är 14 och 11 år gamla. Onsdag eftermiddag hemma hos dem är som hos många andra familjer, dottern kommer hem från ungdomsgården, sonen är på väg på träning och tar ett mellanmål och Linda lagar mat.
Men i den vanliga vardagen i den vanliga familjen bär Mattias på en stark känsla av skuld.

– Det värsta är att jag har berövat mina barn och min familj så mycket. Allt det som deras vänner gör, som resor och roliga hobbyer, det är de utan. Och det är jag, ensam, som är skyldig till det. Jag som säger att vi tyvärr inte har råd och de vet varför.

När det gäller barnen säger Mattias att han förstås orolig för dem och för att de ska börja spela, men den oron är varken större eller mindre än oron över att de ska börja röka, dricka eller pröva narkotika.

Slutade gömma räkningar och blev fast

– Jag fortsatte spela och inte ens min fru märkte något. Tills en dag, när hon ringde mig på jobbet. Jag hade slutat gömma räkningarna och hon var hemma, så jag visste vad det handlade om. Jag sa vi pratar om det när jag kommer hem.

– Jag var säker på att det precis då var slut på mitt äktenskap och på familjelivet. Jag hade inte sovit ordentligt på månader, jag åt inte och hade ingen jag kunde prata med. När jag kom hem grät vi båda – det var tredje gången jag blev fast för att ha spelat bort familjens pengar på ett och ett halvt år. Jag var glad över att det var över. Över att inte behöva ljuga. Och jag kunde sova på natten.

Efter det började det nya livet.

– Det första året gick i ett glädjerus, jag hade otrolig drive. Jag startade en grupp för personer med spelberoende och delade ut flygblad och ordnade en lokal för gruppen att samlas i och kokade kaffe och hängde upp info på anslagstavlor i barer och caféer. Jag samarbetade med A-kliniken och förväntade mig att det skulle strömma in folk, alla de andra personer som jag sett vid automaterna. Under min aktiva tid, cirka ett och ett halvt år, kom en person till lokalen. Och hon hade kommit fel.

– Sedan började de ekonomiska verkligheterna komma i kapp mig. Alla skulder gick till utmätning. En liten summa av en skuldbelagd persons inkomster är skyddad, annars går två tredjedelar av alla inkomster till att betala av skulderna.

Mattias Boström talar nu helt öppet om sitt beroende också med dottern Ava.

Delar med sig av sina erfarenheter

Vid sidan av sitt vanliga jobb fungerar Mattias Boström som erfarenhetsexpert och jobbar med kamratstöd via A-kliniken i Borgå, Lovisa och Sibbo.

– Dessutom berättar jag öppet för alla om mitt beroende och mina skulder. Det finns två orsaker till det, dels vill jag bygga upp min värld så att det blir svårare för mig att få ett återfall. Dels vill jag försöka göra det mindre skamfullt och skuldbelagt – och då hjälper det bara att prata för att bli av med tabut.

– Idag är en speciell dag, säger Mattias Boström. Jag fick i dag mitt skuldsaneringsbeslut. Jag kommer att vara skuldfri 31.3.2023. Om drygt fem år kommer vi att kunna börja leva ett helt vanligt liv.

Så här söker du hjälp

• Nättjänsten Peluuri.fi erbjuder gratis stöd både för spelare, närstående och professionella på svenska, finska och engelska i hela landet.
• Du kan ta kontakt både per chat, telefon 0800 100 101 (svensk service garanteras måndagar) och e- post peluuri@peluuri.fi. Tillsammans med personalen kan du diskutera ditt spelande, hur du kan begränsa eller sluta spela och fråga om olika vårdalternativ.
• Tjänsterna är konfidentiella, anonyma och avgiftsfria.
• Pelirajat’on erbjuder kamratstöd och kurser i olika former på olika håll i landet. Projektet drivs av stiftelsen Sosped, som också Folkhälsan är med i.
• I huvudstadsregionen betjänar också Spelkliniken  helt avgiftsfritt med en daglig jour för spelberoende och deras anhöriga.
• Penningspelande leder ofta till ekonomiska problem. Råd och information fås via Peluuri och Garanti-Stiftelsen tfn 0800 9 8009 som erbjuder hjälp kostnadsfritt och anonymt.
  
  

Text: Eva-Maria Nystén
Foto: Kristoffer Åberg