Också en pinsam pappa är bättre än Google

Det sämsta man kan göra är att gömma huvudet i busken. Tro inte att inte ditt lilla gullegryn inte kommer att råka på nätporr, för det kommer hen att göra. Man kan ha alla skydd på dator och mobil, men alla kompisar har det inte. Att prata är det enda medlet, säger Suss Åhman, sakkunnig i sexuell hälsa på Folkhälsan.

Åhman har länge jobbat med sexualupplysning för tonåringar och lågstadiebarn, men går nu ned i åldrarna. Hon vill fokusera på personalen i dagis och förskola – för också barn under skolåldern behöver få höra om kropp och sex.

– När det gäller riktigt små barn är det viktigt att ge dem en vokabulär och en enkel förklaring på vad sex är och att det är för vuxna. I bästa fall förebygger det sexuellt utnyttjande. Till exempel kan man lära dem baddräkts­­regeln: under simdräkten får ingen röra en utan lov.

Börja med det allmänbildande, varifrån bebisar kommer.

På Mannerheims barnskyddsförbund har man tydligt märkt att också de yngsta barnen som ringer till den hjälpande telefonen för barn och unga ofta har frågor om sex och porr. För ett par år sedan jämförde man statistiken med året 2009 och kunde konstatera att antalet frågor om sex hade fördubblats när det handlade om barn i åldern 7–9.

– Det är sällan barnen ställer de här frågorna direkt. Antingen kan det hända att det kommer en massa fniss och skratt kring något med sex eller sedan kommer de med provokativa förslag till de vuxna som svarar i den hjälpande telefonen, berättar Tatjana Pajamäki, ansvarig för de hjälpande telefonerna på Mannerheims barnskyddsförbund.

Det kommer över 30 000 samtal om året till telefonlinjerna och en stor del av frågorna, speciellt i de äldre åldersklasserna handlar om sex. De som svarar i telefonerna är utbildade att svara på frågor från olika ålderns barn och ungdomar.

- Vi försöker alltid lyssna på barnet med respekt och vänligt få dem att berätta vad de har sett och hur de kände då, berättar Pajamäki.

I små portioner

Suss Åhman vet att många föräldrar tycker det är både svårt och pinsamt att tala om sex med sina barn, men hon ger rådet att ta det hela droppvis. Varken barn eller förälder gagnas av en megasession med alla fakta. Det är bättre att ta det i etapper, och öka på informationen enligt barnets ålder.

– Börja med det allmänbildande, varifrån bebisar kommer. Det är absurt att skydda barnen från den informationen, det berättar mer om vuxnas genans, att de inte har ord.

Suss Åhman säger att sexualundervisningen egentligen börjar på BB med att man väljer ord för barnets könsorgan – vilket man väljer är upp till familjen. Är det snippa och snopp eller de mer finskinspirerade kikkeli och pimppi, eller något helt annat.

Barnen känner till många filmer med specialeffekter som Harry Potter eller Superman, och brukar börja fnissa och tycka att vuxna kan vara riktigt knasiga.

Vid tre eller fyra års ålder kommer ofta de första frågorna om hur barn blir till och då kan man börja med att berätta om att bebifröna kommer från pappans snopp och förs in i mammans snippa. Om bebifröna träffar ett bebiägg i mammans mage blir det en bebis.

– I något skede får man gärna komma in på att det kallas för sex eller knulla, och att vuxna oftast gör det för att det är skönt och inte för att få bebisar. Men att sex är sådant som inte är för barn, utan att det hör vuxna till.

För ett barn som vet så här mycket är det sedan lätt – kanske i skolåldern då många börja få egna mobiler – att förklara att en del vuxna tycker det är så roligt och spännande med sex att de vill se bilder av det och filmer.

När Suss Åhman pratar om sex och porr i lågstadieklasser brukar hon förklara att människorna i filmerna gör sådant som är överdrivet och inte är som sex i verkliga livet.

– Barnen känner till många filmer med specialeffekter som Harry Potter eller Superman, och brukar börja fnissa och tycka att vuxna kan vara riktigt knasiga. Men det är viktigt att de har den förståelsen om de råkar se porr – för det gör många.

Viktigt att berätta

Det som är viktigt att betona för barn är att de här filmerna är gjorda för vuxna och inte är avsedda för barn. Men att det samtidigt är viktigt att komma och prata med någon vuxen om man råkar se en snutt.

– Det är viktigt för barn att de inte blir ensamma med de här upplevelserna, för de kan bli väldigt belastande för barnet, säger Saskia Öhman, barnpsykiater och nyutnämnd överläkare och enhetsansvarig på Folkhälsans mottagning för barn, unga och familjer.

– Det är viktigt att faktiskt lyssna på barnets frågor och svara konkret. Sedan kan man fråga av barnet vad det såg, vad det tänkte då och vem annan som var med. Det är viktigt att inte beskylla barnet eller straffa det, utan i stället berömma för att barnet berättat.

Suss Åhman är inne på samma linje: barnet måste känna att hen vågar berätta för en vuxen, även om det egentligen handlar om sådant som är förbjudet för barn.

– Man kan också lugna barnet med att berätta att vad det än har sett, så är det ingenting någon någonsin måste göra. Också 10–12-åringar kan känna stor lättnad över att få höra att de aldrig behöver ha sex om de inte vill det. ”Huh, det tänker jag aldrig göra”, är det många som säger ännu i den åldern och då behöver man inte påpeka att de antagligen kommer att vilja det. Det kommer sedan när det är dags, säger Åhman.

Tatjana Pajamäki på Mannerheims barnskyddsförbund konstaterar att 9–10-åringar kan ha svårt att inleda en diskussion om nätporr med sina föräldrar. Men hon har ett tips för att underlätta för barnet:

– Redan då man diskuterar det här första gången kan man ge barnet en nyckelfras som hen kan få använda senare. Till exempel att komma överens om att om barnet säger: ”Jag vill prata om det vi pratade om då en gång” så är det en kod för att barnet har sett något det behöver diskutera om på nätet.

Också hon påpekar att det inte är värt att gå in på alla detaljer på en gång då man diskuterar sex och porr med barn.

– Det kan löna sig att börja med att försöka fråga vad barnet vet och hur det förstått det som det sett. Sedan tar man det på den nivån. Och man ska alltid hålla det på en allmän nivå, aldrig berätta något om sitt eget sexliv, påpekar hon.

Kan ge avsmak

I värsta fall kan porr på nätet kännas som ett övergrepp för barnet och ge avsmak inför allt som har med sexualitet att göra. Oftare handlar det mer om mardrömmar eller obehag, för barnen har ju inga redskap att hantera det de ser.

Saskia Öhman säger att samma gäller också äldre barn. Med dem lönar det sig dessutom att gå igenom frågor om webbsäkerhet och om att man aldrig får lämna ut namn, telefonnummer eller adress till nya bekantskaper eller okända människor på nätet.

– Om någon på nätet säger eller gör något som känns fel eller konstigt ska barnet våga stänga av. Det är viktigt att barnet litar på sig själv och säger nej. Och det är bra att betona att det är rätt att berätta även om någon kompis eller någon på nätet säger att man inte får berätta.

Ibland kan det också vara kompisarna som skickat sexbilder eller sexfilmer, men samma gäller då: barnet måste känna att det är okej att berätta om det känns illa.

Suss Åhman säger att också en oförberedd, pinsamt berörd pappa eller mamma är bättre att diskutera sex eller porr med, än att googla. Eller att fråga kompisar som har googlat ...

Saskia Öhman konstaterar att många barn är mycket ute på nätet när de är helt ensamma och att föräldrarna har få möjligheter att kontrollera vilket material de utsätts för, trots att man kanske utrustat sin dator och mobilerna med olika spärrprogram. Hon påpekar att det lönar sig att gå igenom med barnet i tid att det också finns negativa saker med internet.

– Jag har funderat mycket på hur det påverkar barnen att de i dagens medievärld utsätts för bilder och material som de inte alls är redo för och som inte motsvarar deras ålder, säger Öhman.

Text: Sanna Karlsson
Illustrationer: Rebecca Elfast

Publiceringsdatum: 10.2.2017