Senada Arnautovic: Medmänsklighet gör oss till människor

Under kriget i Bosnien 1994–95 befann jag mig i min mångkulturella stad Banja Luka, i Bosnien och Hercegovina. Staden låg under våra fienders styre och landet där vi en gång levt ett harmoniskt liv – hjälpt varandra och delat glädje och bekymmer – lång nu i spillror och människorna var uppdelade. Vår enda synd var att vi var människor med olika trosuppfattningar.

I krig glömmer man lätt vem man är. Man kämpar bara för sin egen överlevnad och människor blir som monster. Vi glömmer våra vänner och grannar, vi glömmer att vi en gång levde tillsammans, fyrade högtider tillsammans och att barn lekte utan att de visste eller ens funderade på vilken tro de tillhörde. Före kriget såg vi människor, inte någon som är annorlunda.

Mitt i allt elände glömde de aldrig värdet av att vara människa, utan utsatte sig själv och dina närmaste för hot för att hjälpa mig och min familj ut ur landet.

Kriget var långvarigt och blodigt och i dag är många bittra över det som hände. De försöker förlåta men kan aldrig glömma. Men även om nästan hela landet var i krig och människor var förgiftade av hat, så fanns det människor på alla sidor som vågade stå upp mot sitt eget folk för att rädda andra, oberoende tro. Det gäller också de människor som vågade rädda mig och min familj. De lade inte märke till min religion eller bakgrund utan såg mig som en människa som behövde trygghet. Mitt i allt elände glömde de aldrig värdet av att vara människa, utan utsatte sig själv och sina närmaste för hot för att hjälpa mig och min familj ut ur landet. Kanske är det just tack vare dessa människor jag lever i dag.

Jag har bott i Finland i 22 år – längre tid än vad jag levde i mitt hemland. I vårt Finland har vi inget krig och Finland är en rättsstat med en grundlag som tryggar lika grundläggande friheter och rättigheter för alla som bor här. Det här ska inte bara finnas på papper, utan att alla som bor i Finland ska leva enligt detta och jobba för det.

Ofta lever vi i tron att vi är moraliska människor som sköter våra liv på ett bra och förstående sätt. Vi går till våra jobb, betalar våra räkningar. I dag har vi bevis på hur samhället kräver att vi ska leva ett snabbt och egocentriskt liv, där vi glömmer det verkliga värdet i varje människans liv.

Du behöver inte ge upp dig själv och dina värderingar för att vara en medmänniska. Att vara en medmänniska innebär, enligt mig, att göra gott åt sig själv och åt andra. En medmänniska visar godhet, förståelse, tolerans och kärlek. Genom att visa medmänsklighet fulländar man sig själv.

Vi kan inte förändra andra människor och omständigheter, vi kan bara förändra oss själva och vårt eget liv.

Det finns inget som en ond människa. En människa formas från vaggan, av vår barndom och livets händelser. På var och en av oss ligger ansvaret i vilken riktning vi vänder vårt liv och vilka våra viktiga värderingar i livet är.

Utan kunskap, utan själ och hjärta kan vi inte se en människa som ser annorlunda ut, tänker annorlunda och har annorlunda kultur än vi själva. Vi har gemensamt att vi är människor av kött och blod med känslor och tankar, och vi måste respektera varandra oberoende om vi tycker om det eller inte.

Med empati och kunskap om andra kulturer kan vi förstå andra människor, deras tankesätt och handlingar. Vi kan inte förändra andra människor och omständigheter, vi kan bara förändra oss själva och vårt eget liv. Endast så kan vi vara konsekventa med oss själva.

Så våga stå upp och ifrågasätta när någon blir felbehandlad eller diskriminerad på grund av att man är annorlunda. Våga ta avstånd från åskådarrollen och ifrågasätta dina egna attityder och fördomar för att inget är svart och vitt. Stå upp för alla människors lika värde för om du respekterar och accepterar andra människor då respekterar och accepterar du dig själv.

Senada Arnautovic
jobbar på Folkhälsan med projektet Hälsa i Mångfald