Viveca Hagmark: Fattigdom och byråkratifällor

Trots att den finländska välfärdsmodellen är en av de mest fungerande i världen, så finns det allvarliga brister. Vår modell är en invecklad helhet som vuxit fram under årtionden. Den består av sociala förmåner, beskattning, klientavgiften och tjänster. I dag svarar den inte mera emot mänskors växlande livssituationer och förändrade arbetsliv.

Människorna vill vara aktiva samhälleliga aktörer och de bör ha tillräckliga förutsättningar för det.

Antalet fattiga barn har ökat i Finland och i dag berörs ca 119 000 barn av fattigdom, vilket har skadliga följder på barnen välmående och utveckling. Ofta fortsätter fattigdomen från en generation till annan. Även långtidssjukdom är en stor ekonomisk belastning. År 2016 levde 849 000 personer i fattigdoms- eller marginaliseringsrisk. Nivån på grundskyddet är lågt och under de senaste åren har det ytterligare skurits ner. Då de primära förmånerna är låga blir många tvungna att långvarigt ty sig till utkomststöd, som år 2017 betaldes till 277 316 hushåll.

Risken att hamna i byråkratifällor leder till rädsla för att ta emot arbete, då det finns risk att inkomsterna blir lägre än tidigare eller det blir långa avbrott i utbetalningarna. Kontrollsystem bidrar till att en del människor i utsatta situationer upplever att myndigheterna med flit gör deras liv ännu svårare.

Under ett drygt år har jag fått delta i två processer som förberett underlag för de reformer som nästa regering förhoppningsvis beslutsamt tar itu med. Det har varit både utmanande och lärorikt.

Statsrådets Social trygghet 2030-projekt har samlat både politiska partier, arbetsmarknadsorganisationer och medborgarorganisationer till ett omfattande arbete för att ta fram material och samla kunskap för att stödja politiska aktörer förbereder sig för val. Projektet har fastställt gemensamma grundpelare och utgångspunkter för reformen av den sociala tryggheten. Projektet betonar att den sociala tryggheten bör svara mot människors behov att känna sig delaktiga och betydelsefulla samt uppmuntrar till sysselsättning, aktivitet och livslångt lärande. Under arbetets gång har det också blivit klart att den sociala tryggheten och olika tjänster, såsom rådgivning, rehabilitering, omskolning och fortbildningen bör granskas som en helhet.

Soste rf har samlat social- och hälsovårdsorganisationernas principer som bör styra arbetet för en flexibel grundtrygghet som beaktar att mänskors livssituationer ändras och att arbetslivet också ser annorlunda ut än tidigare.

Bland de viktigaste är en nivåhöjning av grundskyddet samt att systemet blir tydligare och mer begripligt. Det behövs både omedelbara förbättringar och mer omfattande revideringar. Arbetet med social- och hälsovårdsreformen har visat att stora reformer ska förankras väl och de kräver mer än en riksdagsperiod att genomföra. Förbättrandet ska inledas med att helt kompensera de indexnedskärningar och -frysningar som gjorts efter 2015. Det ska vara klart hur och vad personen har rätt att ansöka och att beslutet bör vara tydligt och komma snabbt. Människorna vill vara aktiva samhälleliga aktörer och de bör ha tillräckliga förutsättningar för det. Ett tillräckligt grundskydd främjar människornas handlingskraft och möjligheterna till välbefinnande.

Det handlar om människosyn, förutsättningar för livskvalitet och hälsa, ett samhälle som kännetecknas av rättvisa och förtroende. Stora frågor som nästa riksdag och regering ska ta itu med. Hur tänker din kandidat?

Viveca Hagmark, Folkhälsans förbundsdirektör